Anfallsvärvningen debuterade i lördagens blytunga uddamålsseger i Alingsås – och fick chansen att spela in sig ytterligare i ett välfungerande och harmoniskt IFK-maskineri under tisdagskvällen.
– Skönt att få in målen så pass fort och inte vänta en massa matcher innan första målet kommer. Det är bara att köra på nu, sa 19-åringen efter sina tre mål – som mycket väl hade kunnat vara fyra innan paus men en stolpe saboterade.
9–1 (!) till slut. 4–0 med bud på något ytterligare innan paus. Tre mål första halvtimmen gav nyttigt andrum – där det tredje i ordningen från Molly Wiklander var en nättaksmissil av rang.
– Vi fokuserade mest på vårt spel och de bitar vi jobbat på i veckan för att ta med oss det till nästa seriematch. Skönt att vi fortsatte trycka på även efter 4–0, sa Wilma, som hann visa fart, kraft och killerinstinkt innan hon byttes ut till den andra halvleken.
Division 1-laget från Jönköping, under ledning av förre IFK-profilen Viktor Rönneklev, oroade föga nere hos gästernas bakre led som bland annat bjöd på en stabil Tyra Berggården i mål och Amanda Jeppson som högerback.
– Jag har mött dem (Mariebo) förut, och då tyckte jag det var ett bra motstånd. Sedan finns det ju naturligtvis detaljer hos oss som kan bli ännu bättre, men överlag gör vi det här jättebra.
Kan du hitta någon detalj där, trots 9–1 och hugg på ännu större siffror?
– Att ta vara på att vi faktiskt leder och våga rulla runt inom laget – öva på de bitarna som vi kanske inte riktigt tycker sitter än för oss. Men ja... jag tyckte ändå vi gjorde det bra. Vi vann ju ändå med 9–1. Det går liksom inte att klaga då (skratt).
Enda minuset var egentligen det röda kortet på Ebba Handfast, i övrigt stabil som sammanhållande mittbackslänk. Utvisningen kostade en spräckt, om än akademisk, målnolla från straffpunkten.
– Det var ju enda smolket i glädjebägaren. Hon tänkte sig nog inte för där så det är ju surt. Det blir ju antagligen ett allsvenskt lag nästa gång och då hade hon behövts – och synd att Tyra inte fick hålla nollan i sin första match, sa tränaren Tor-Arne Fredheim, som kunde kosta på sig att bränna fyra av fem byten efter första 45.
I övrigt hade han behövt anstränga sig, eller möjligen ta till det gamla hederliga stilmedlet ironi, för att inte kunna hitta glädjeämnen i ett läge där IFK plötsligt har tre tävlingsmatcher inom loppet av en vecka.
– Vi spelar väldigt, väldigt bra i första. Makalöst snygga mål också. Sex, sju, åtta av dessa är ju klassmål. Fantastiskt bra gjort med tanke på urladdningen vi hade i lördags – och så snabbt inpå ladda om och prestera så här. Det var nog följdeffekter av Alingsåsmatchen, log han efter att ha tagit plats i Stadsparksvallens ödelagda pressrum.
Leendet var intakt när samtalsämnet förbyttes till Wilma Leidhammar – med en enda elitettanmatch under bältet.
– Bra skott med både vänster och höger. Fick visa att hon är bra på huvudet också.
Häftiga egenskaper som inte är så lätt att hitta i den unga åldern?
– Nej, hon har klass och blir absolut nyttig för oss under hösten.
I kommande cupomgång – den sista innan vårens gruppspel – kan det alltså bli tal om allsvenskt motstånd.
– Det hade varit kul med något Stockholmslag. Och förstås väldigt roligt att få mäta sig med något av Sveriges bästa lag, funderade tisdagsdominanten Leidhammar när det hela kom på tal.