Det passerade inte många minuter från nyhetsflasharna om Börje Salmings död till att Marcus Thapper twittrade ut ett grovt skämt om ishockeylegendaren och nervsjukdomen ALS.
Ännu snabbare eskalerade hatstormen mot IFK Norrköpings supporterprofil som ångrade sin tweet, raderade den och bad om ursäkt.
Det höll inte tillbaka reaktionerna som tog sitt värsta uttryck i dödshot riktade mot Marcus Thapper själv, men även till komikerns familj.
Med ett par veckors distans till händelsen berättar Thapper för Sporten hur han upplevde hatet som kastades mot honom.
– Det är okej nu. Mycket har lagt sig, nu är det mer eller mindre som vanligt fast man kanske gömmer sig lite mer.
Och när det var som värst?
– Det var mest på Twitter. Jag fick ganska snabbt tips av kollegor som gått igenom samma sak att stänga av alla notifikationer, stänga av sociala medier och hålla mig borta. Det mesta stängde jag ute. Jag hade inte mått så bra av att följa allt i realtid, säger Marcus Thapper som håller i IFK Norrköpings podd, Framåt Kamrater.
Påverkas du av att ta emot hat?
– Det tror jag alla gör. Man tänker att det blåser över, att det inte är någon fara. Men vem som helst som läst allt som stod hade nog fått ont i magen. Det är nog bäst att undvika.
Det var rena dödshot?
– Ja.
Har du polisanmält?
– Jag har faktiskt inte gjort det, men jag vet att jag borde göra det. Jag tror att man ska göra det, det är smart. Jag har rådfrågat lite folk hur man ska göra. Även de som ringer från skyddat nummer kan spåras. För folk som ska ge sig ut och hota kan det vara bra att veta att skyddat nummer fungerar inte. Ett tips till de som hotar.
Var du rädd?
– Nej, jag var nog inte det. Alltså... jag blev lite stissig och stirrig av det. Jag har sett det hända andra komiker som jag känner. Det som gjorde ont i magen var de som skrev till min familj. Min ena lillayster blev lite rädd och det gjorde ont i magen på mig på riktigt. Ärligt talat så kände jag mig inte så rädd, men jag hade nog inte gått ut på en bar bland fulla människor de dagarna.
Kan du spela tillbaka vad som hände?
– Det är en slags komikerådra att när det händer någonting så försöker man skriva någonting om det. Som jag sa i ett annat sammanhang – när Ryssland invaderade Ukraina så handlade hela stand up-scenen om det i en vecka. Alla försöker skriva skämt om hemska saker som händer här och nu. Det är en slags reflex när man får en nyhet att försöka skriva någonting på det.
– Ibland försöker man göra det, ibland inte. Jag satt med två andra komiker och skrev det här. Det var grovt. Jag la ut det och kände snabbt att: "Nej, det där var inte bra eller värt att lägga ut". Det är en ganska vanlig process – det händer något hemsk, man skriver någonting och lägger ut det. Det kanske jag inte borde gjort.
Kommer det här att få dig att ändra framtoning som komiker?
– Ja och nej, tror jag. Kanske att jag lärt mig en läxa av att vissa typer av skämt kanske man inte ska slänga ut på Twitter. Det finns en skillnad i att göra det på en stand up-klubb där folk har betalt för att se humor och är beredda på att det kan komma något grovt. Där kanske man fått en läxa. Säg att det kommer en ny pandemi. Då kanske man inte ska kasta ut de grövsta skämten på Twitter, man får hålla dom till en publik som själva valt att komma dit. Det var det jag kände som blev dåligt, det blev att kasta ett grovt skämt i ansiktet på de som inte bett om det och som var jätteledsna över det som hade hänt.
Du skämtar om det som hänt, du är igång och jobbar och kan dra skämt om vad du gick igenom?
– Jag är trygg och bekväm i det här och det är mitt jobb. Det som händer en själv. Det är inte själva skämtet jag uppträder om. Det har jag släppt, det är mer reaktionerna och det som händer runt om. De som följer mig och hängt med vet att jag vid noll tillfällen försvarat själva skämtet. Jag har mer talat om det som hänt runt om.
I den storm som följde var det många som låg på att du inte skulle kunna gå att samarbeta med längre. Har du förlorat några jobb?
– Det var några som ville trycka till mig och det är något som jag har väldigt svårt att förstå. Om det skulle vara att jag hade gjort något fruktansvärt i livet, misshandlat någon eller gjort något brott, så har jag mer förståelse för den typen av konsekvens. Om någon drar ett grovt skämt är det en konstig inställning att man aldrig mer ska få jobba.
– Att man skulle vara utanför samhället har jag svårt att förstå. Jag blev av med några gig. De sa att vi skulle ta en paus i några veckor, men jag har inte blivit av med något konkret så mer än kanske fyra stand up-gig för en lokal var rädd för drev så. Det vände ganska snabbt till att: det här blev dumt, han får inte göra så igen men det är inte tillräckligt för att straffas för ett liv på savannen.
Har du en djupare take på varför det här tar proportioner att det man önskar livet av dig?
– Det är svårt. Jag förstår att folk blev sura och arga på skämtet, det var för tidigt och plumpt. Jag pratade med några kompisar om att det är mycket som är pissigt just nu. Det är krig, nyss var det pandemi, det är asdyrt med mat, man har inga pengar. Det blir som att man gemensamt tar ut sin ilska. Det är min hobbyanalys att folk mår lite dåligt och det är lite skönt att enas runt någonting.
– I mitt drev så finns det folk som kommer från olika sidor. Folk som jag tjafsat om fotboll med tidigare och som väntat på att trycka till mig. Sen finns det de som inte har koll på vem jag är men ser att jag skrivit något hemskt om Börje Salming och blir förbannade. Det finns många olika ingångsvärden i det, men gemensamt för de som går över till hot och till och med hör av sig till ens familj – det måste nästan vara något annat. Jag tror inte att något skämt hade gjort mig så ont att jag hade hotat någons farsa. Det känns så himla långt bort. Det måste, i vissa fall, finnas något därbakom.