Smällen hemma på Platinumcars arena, 0–1, i slutet av maj mot laget som 2022 hängde kvar i allsvenskan först efter kval var en av de som svidit mest i truppen hos den damallsvenska nykomlingen.
– Jag minns att vi hade ett ganska stort bollinnehav, men de försvarade sig jättetight och vi hade stora problem att komma till farliga målchanser. När tiden gick blev vi stressade och började slå för mycket långbollar – trots att vi inte hade tillräckligt med spelare i boxen. Ändå fortsatte vi på det sättet. Det är något vi måste göra mycket bättre på söndags, säger Vilma Koivisto.
Som tror på en liknande matchbild även på Grimsta IP.
– Alla motståndare vet att vi är skickliga på kontringar. Om vi vill ta nästa steg med vårt spel och vår utveckling då krävs det att vi blir bättre mot de motståndarlag som försvarar längre ned. Hur vi kan skapa målchanser när de försvarar sig nära sitt mål kommer att vara en avgörande faktor mot BP, säger hon.
Du sa i våras att "det är matcherna mot de andra bottenlagen man måste vinna". Den här passar väl bra in på den beskrivningen?
– Exakt så är det och det här är en av dem. Vi tar helst tre poäng och det är sista matchen före uppehållet så vi behöver inte ha någon energi kvar efteråt. Det gäller bara att springa så mycket man orkar och göra allt så bra som möjligt. Precis som vi försöker i alla matcher.
Just den här gången skulle en vinst betyda väldigt mycket för läget i tabellen?
– Det var samma sak mot Rosengård. Hade vi vunnit mot dem hade vi haft tre poäng till. Vi har bara fokus på nästa match och att göra en så bra prestation som möjligt. Så jag känner inte att det är någon stor skillnad för att vi möter BP. Vi har alltid samma inställning.
Men det här är en klassisk "sexpoängsmatch".
– Så är det och det krävs att vi gör allt hundraprocentigt för att vi ska få med oss tre poäng, säger Vilma Koivisto om mötet mellan tabellnian med 14 poäng och BP fem poäng bakom på en nedflyttningsplats.
Så betydelsen av den sista matchen innan det nästan två månader (!) långa uppehållet kan nog knappast överskattas.
– Det skulle vara en skön känsla att kunna lämna Norrköping och åka på semester med en seger som avslutning, konstaterar hon.
Den finska landslagsmittfältaren medger också att segern i Växjö, för snart tre veckor sedan, betydde mycket för gruppen efter nio raka förluster.
– Alltså, man märker att man är gladare och att det är lättare att träna efter att man vunnit matcher. Intensiteten och nivån på träningarna är också bättre. Det både syns och känns, säger Vilma Koivisto om vändningen på Värendsvallen.
Som hon för egen del fick uppleva från sidan av planen när hon var på väg att bytas in efter att överraskande ha petats ur startelvan av managern Tor-Arne Fredheim.
För första gången under tiden i "Peking".
– Alla blir besvikna när man inte får starta. Det skulle vara oroväckande om man tyckte att det var kul. För mig gav det bara extra motivation att vara bättre på träningar och visa att man ska vara på planen. Jag lägger ingen energi på det utan gör bara samma saker som jag gjort när jag har spelat, säger 20-åringen som sedan startat både derbyt mot LFC och senast mot Rosengård.
Och därmed har visat att frustrationen försvann snabbt.
– Vi spelar 17 matcher på några månader så spelschemat har varit tufft. Man vill spela så mycket som möjligt, men till sist bestämmer tränaren, det är bara att acceptera.
Är du nöjd med säsongen för egen del så här långt?
– Det har varit lite upp-och-ned som för hela laget, men det känns ändå bra. Det ska bli skönt med semester några dagar efter samlingen med landslaget, säger hon om de kommande träningsmatcherna mot Island och Skottland.
Finland lyckades inte kvala in till VM-slutspelet i Australien och Nya Zeeland, men "Pekings" stora mittfältsvärvning ser ändå fram mot turneringen.
– Jag kommer att kolla mycket för många av matcherna går tidigt och jag är en morgonmänniska så det blir lätt för mig att gå upp.
Förresten, var kommer du ha sympatierna?
– Vet inte om jag vågar säga det, men om jag måste heja på något lag blir det Sverige. Jag har bott här så många år och har mött många svenska landslagsspelare då vill man följa dem, säger Rovaniemi-tjejen som flyttade till Piteå redan som 15-åring och som kom till IFK när hennes Umeå trillade ut högsta serien.