21 år och med en höst bakom sig som gav mersmak. Utlåningen till Skövde, där han var med och räddade laget kvar i superettan, gav den effekt Otto Lindell hade hoppats på och nu väntar samma klubb även under 2024.
Även nu utlånad.
Från ett IFK som dessförinnan passade på att förlänga hans kontrakt med ett år till. Det gäller nu över 2025.
För Otto Lindell var det bästa lösningen. Att återvända till en van miljö där han har stor chans att få speltid.
– Jag hade en väldigt lärorik höst i Skövde. Kul att få spela matcher igen, det kändes som att det var ett tag sedan och jag är i en ålder där man behöver spela för att fortsätta att utvecklas. På så sätt en perfekt lösning att förhoppningsvis få en hel säsong i superettan nu och sedan komma tillbaka ännu mer redo, säger Lindell till Sporten.
Planen är att kunna kliva in och spela för IFK i allsvenskan om ett år?
– Ja, det är det som är förhoppningen skulle jag säga. Målet är att ta upp kampen nästa år. Jag vill spela i allsvenskan, det är inget snack om det och om det skulle bli för IFK vore det extra kul såklart eftersom jag alltid har spelat här och är härifrån.
Var det tidigt tanken att du skulle lånas ut till Skövde igen den här säsongen?
– Det kände jag väl redan under tiden jag var där, och det uttryckte Skövde också tidigt, att om vi skulle lösa det och hänga kvar så såg de gärna att jag skulle vara kvar. Sedan vill man spela så högt som möjligt men det känns ändå som en rimlig grej att ta en säsong till i superettan för att samla på sig erfarenheter.
När han kom till Skövde i somras var det ett lag som såg ut att ha tappat för mycket mark i botten. Men en imponerande spurt på räddade laget kvar i superettan.
– Det är klart att man måste tro på det när man kom dit men det var nästan så att man inte gjorde det utan tänkte mer på att det var för att få spela matcher i superettan. Sedan, efter tag, kände jag att det här kanske går ändå. Jag tror att vi vann de sista sju hemmamatcherna. Otroligt, säger Otto Lindell.
Vad har du utvecklat framför allt i Skövde?
– När jag har spelat i IFK och i Sylvia från ungdomsnivå och uppåt har jag alltid varit en målvakt som varit med mycket i det offensiva spelet och i speluppbyggnaden med fötterna. Men det var inte mycket speluppbyggnad i Skövde, det var en lite annan typ av fotboll. Jag fick mer lära mig att jobba på det defensiva spelet och tänka lite mer cyniskt.