Med den uppskjutna premiären hemma mot Sundsvall på lördag att se fram mot kan 26-åriga Lovisa Gustafsson le igen.
Annat var det för två veckor sedan. Med facit på handen var det hon som, ovetandes, smittade ned fem andra lagkompisar med corona.
Därmed ställdes först den upphaussade premiären i elitettan mot IFK Kalmar in – följt av bortamatchen mot Lidköping.
Nu är alla IFK-spelare friska och igång med träningen igen och Lovisa kan berätta om dagarna som skakade om henne och laget.
– Jag blev smittad på jobbet och tog med det till laget, tyvärr. Under tisdagsträningen inför premiären blev jag väldigt trött efter intervallen och sen på onsdagen började jag må dåligt. På torsdagen testades jag positivt, berättar Lovisa när vi träffas i Södra promenaden precis bredvid Platinumcars Arena.
Du är säker på att smittspridningen gick till på det sättet?
– Ja, i stort sett. Vi hade två bekräftade fall på jobbet, som jag hade jobbat väldigt nära.
När du testades positivt var det bara att ringa ledarna och sen gick larmet?
– Ja. Jag fick lite panik redan på onsdagen när jag fick reda på att två kollegor hade testat positivt. Jag kände mig lite småhängig och tänkte "nu fan har jag det".
Så var det också. Dessvärre hann Lovisa alltså även med att smitta fem lagkompisar innan hon själv bar på symtomen.
– Det enda jag tänkte först var att jag inte ville missa premiären. Jag var helt förstörd att jag inte skulle vara med den första matchen. Sen hade jag ångest i en hel dag att jag hade smittat tjejerna i laget, för att jag var på träningen på tisdagen, säger hon.
Hur sjuk blev du?
– Jag var väldigt sjuk men i en kort period. Onsdag kväll började jag få riktigt ont i huvudet. Sen var jag rejält förkyld, sen tappade jag smak och lukt på torsdagen. På fredagen fick jag lite ont i halsen, jag fick även hosta och sen kom febern på lördagen. Då var jag helt förstörd. Men sen började det trappa ner på söndag och måndag och på tisdag var jag helt bra. Jag klarade lungorna i alla fall, så det var ju skönt.
Var det du som fick den värsta smällen av alla sex som smittades?
– Jag hade nog flest symtom i alla fall. Många klarade sig ändå rätt bra så det är väl tur det.
Spelarna som har haft corona är friskskrivna nu och har varit med halva träningarna den här veckan. Det är skynda långsamt och stämma av som gäller för att inte åka på några följdskador eller efterdyningar.
– Jag är trött och känner av att jag har haft någonting i kroppen liksom. Men jag mår bra, säger Lovisa.
Det återstår ett par viktiga dagar fram till lördag för att se hur många, och i vilken mängd, coronaspelarna kan vara med.
– Alla är i olika faser. Jag som blev smittad först ligger nog längst fram.
Du kanske inte missar premiären trots allt?
– Vi får se vad det medicinska teamet säger också. Jag kanske får hoppa in men det får de bestämma. Jag vill spela men man får ju tänka på hälsan.
Om du var 100 procent innan coronan slog till, var är du nu?
– Jag mår ändå bra. Det var tufft att träna i måndags och jag kom upp i flås direkt. Jag återhämtar mig ändå rätt snabbt så jag skulle säga att jag närmar mig 100. Det är 90 kanske men jag tror också att det sitter mycket mentalt.
Oavsett status i truppen: IFK vill inget hellre än att vinna sin första match i elitettan.
– Det är klart att det här påverkar oss men jag hoppas inte det påverkar oss på lördag så att vi förlorar. Vi har inte en jättestor trupp, även om vi har bra spelare som kan hoppa in.
Vad säger du om Sundsvall?
– Det är också en nykomling. Alltså, vi ska ju vinna. Vi ska vinna den matchen. Jag har hört att de vill spöa oss och tror att det blir en lätt match, men det blir det absolut inte. Vi ska vara det bättre laget. Om vi spelar bra fotboll och fortsätter utvecklas som lag tror jag vi kan spöa alla lag i den här serien.
Jobbet, ja. På dagtid sitter Lovisa i en tung hjullastare i Norrköpings hamn. Det är en perfekt kombination med fotbollslivet.
– Det är ett bra jobb att ha vid sidan när man vill lägga fokus på fotbollen. Det kräver inte så mycket. Jag kan det utan och innan och det är bara att gå dit och köra sitt race och sen går man och tränar.
Det låter rätt coolt ändå?
– Haha. Det låter nog coolare än vad det är. För mig är det inget speciellt. Jag jobbade med alla möjliga maskiner i gruvan hemma i Dalarna, konstaterar IFK-kaptenen Lovisa Gustafsson.