Azumah Bugre fick debutera från start.
Superlativen staplas på hög.
Inte så konstigt kanske med tanke på IFK-damerna sanslösa form och siffror den senaste tiden.
5–0 (i underkant dessutom) borta mot nykomlingen Thoréngruppen innebär att laget nu har hållit nollan mer än fyra raka matcher (13–0 i målskillnad) och bara har tappat två poäng på de sju senaste.
Därav den stabila tredjeplatsen med allsvensk doft och en trupp som mår hur bra som helst för tillfället.
– I den bästa av världar hade vi tänkt att vi skulle vara med där uppe, men inte hur många poäng vi skulle ha. Det är mer topp fem som har varit målet men 30–6 i målskillnad, det är bra. Det hade vi kanske inte heller tänkt. Men det är tätt mellan de första sex lagen, påminner Tor-Arne Fredheim efter en middag inför bussresan hem.
Mimmi Asperot såg till att punktera matchen tidigt. Hon förvaltade Ebba Handfasts perfekta passning på bästa sätt redan i den första minuten och hann med ytterligare två baljor innan paus.
Sabina Ravnell fyllde på med en stänkare (2–0) innan inhopparen Thilde Alvberger fick göra sitt första mål i serien som spikade slutresultatet.
IFK fick dessutom två mål tveksamt bortdömda för offside (Asperot och Handfast). Ni fattar – det blev inte mycket till match i Umeå.
– Det var viktigt för oss att bestämma tidigt i matchen och det första målet var väldigt grant. Men vi har gott självförtroende på bortaplan och har fortfarande inte förlorat där. Vi är bäst i serien på bortaplan och det bekommer oss inte, även att det var en lång resa, säger Fredheim.
Det syntes inte att ni satt i buss hela dagen innan.
– Nej. Vi kom upp och kunde träna på plats. Vi var taggade när det var match. Vi blir bättre hela tiden och tar små steg. Även inhopparna gör det bra. Jennie (Egeriis) fick testa som vänsterback och "Thea" fick göra sitt första mål, det var också roligt.
Ändå började inte söndagen optimalt. Mittfältsmotorn My Cato vaknade upp och var sjuk och fick kasta in handduken.
Det öppnade upp för Azumah Bugre från Ghana att göra sin första start i elitettan.
– Zum-Zum gjorde det jättebra, säger Fredheim.
Lite olika spelartyper ändå, där Cato är mer offensiv.
– Ja, så är det. Zum-Zum är bra på att spela framåt men följer inte med upp på samma sätt.
Hur illa är det med My?
– Ont i halsen. Hon isolerades från de andra direkt i morse och nu sitter hon avskärmad längst bak i bussen så att det inte ska spridas något.