GULDLÄGET
Det kan bli i det närmaste fullsatt. Ett AIK med kniven på strupen där Solnaklubben är näst sist i allsvenskan och långt från säker mark efter den svaga inledningen på säsongen.
Det är svårt att komma från faktum här.
IFK har ett guldläge att göra kvällen till en stor kväll för sig själva på flera sätt. Inte bara för att det kommer mycket folk till arenan utan också för att en seger skulle skicka upp Glen Riddersholms mannar till allsvensk fjärdeplats i tabellen.
Det vore långt över mina förväntningar inför året.
Över de flestas förväntningar.
Och en stark grund för IFK att stå på i den ombyggnad som pågår.
I inledningen på säsongen såg jag ett IFK som tog poäng utan att imponera spelmässigt. På senare tid har dock även det sett bättre ut och mot ett AIK som måste ha poäng finns det all anledning att trycka på gasen från början.
MITTFÄLTET
Jacob Ouro Ortmarks skada. Frågan är hur läget är med Arnór Traustason, som klev ut senast. Jag var högst osäker på om han skulle vara med i truppen ens, men nu när IFK släppt den finns den viktige innermittfältaren med.
Positivt för IFK i så fall.
Om han också är redo att starta återstår dock att se.
Jesper Ceesay spelar, såklart, om han är frisk och kan även Traustason tillräckligt redo för en startplats är den doun cementerad.
Om inte Traustason kan starta?
Ari Skúlason kanske är närmast till hands i så fall – det finns inte en uppsjö av alternativ annars.
VITOS FORM
Det tog ett tag att växa in i det. Men precis som hela IFK har Vito Hammershöy-Mistrati mer och mer vuxit in i rollen som offensiv spets på mitten. Mot Halmstad senast var han riktigt bra och bakom segern och de tre poängen.
Han är, i sin roll, en stor nyckel till IFK:s offensiv.
Så också ikväll.
TRANSFERSOMMAREN
Efter tre veckors semester, där IFK har följts mest på avstånd, kan man konstatera att det hänt en del.
Som det brukar i Peking.
Jämfört med senaste transfersomrarna är det såklart rätt lugnt men rockaden med Andri Lucas Gudjohnsen ut och Carl Björk in ger ett par positiva saker för IFK:s del.
Dels är Gudjohnsen mer en spelare för en enda position (där han står bakom Christoffer Nyman, vilket är kanske den tuffaste positionen att ha) och Björk någon som kan spela på flera positioner.
Och dels ger det en bättre balans med kvoten av spelare fostrade i Sverige.
Den isländske anfallarens utveckling i IFK har knappast blivit som IFK hoppades på hittills men med speltid i Danmark kanske han kan ta de stegen som han behöver för att konkurrera hela vägen ut.
Med Niklas Gunnarssons exit är det bra för klubben om Kevin Höög Jansson är på väg att bli redo men frågan är om inte IFK ska titta på en defensiv spelare till, någon som kan konkurrera både som mittback och central mittfältare.
Konkurrens på högerbacken skulle inte skada heller.
TACKSAM HÖST
Inför säsongen sa Glen Riddersholm att målsättningen var att ta kliv framåt 2023.
Och att bli säsongens överraskning i allsvenskan.
Efter ikväll är det en tredjedel av säsongen kvar och IFK kommer såklart inte att bli indraget i någon bottenstrid likt fjolåret.
Punkt ett kan redan nu bockas av.
Punkt två är också inom räckhåll.
Även i ett längre perspektiv är det svårt att komma ifrån att IFK har ett tacksamt läge inför hösten där man borde kunna spela avslappnat, inte ha någon jättepress på sig och ganska lugnt ta fler steg framåt.
Blir laget fyra vore det att pricka ”årets överraskning i allsvenskan”.
Blir laget sjua-åtta är det precis där laget tippades innan säsongen – och också ett steg framåt mot fjolåret.