Marco Lund trivs med livet i Norrköping, speciellt nu när även fotbollen går bra.
En caesarsallad efter veckans tuffaste pass. Två timmar intensiv träning följs av en lunch med mittbacken vars tid i Norrköping kanske mest och bäst kan beskrivas så här:
Upp och ner.
Berg- och dalbana.
Just nu spelar Marco Lund, 26, sin bästa fotboll sedan han kom till Norrköping – vilket också har kommit med det förtroende han fått under tränaren Glen Riddersholm. Sporten satte sig ner med dansken för att prata om tiden i Norrköping, fotbollslivet men också det vid sidan.
– Just nu går det bra. Och vi som familj trivs här. Sedan kan det går fort, man måste jobba stenhårt varje dag, utveckla sig och göra det bättre. Jag får inte bli nöjd, säger Lund och fångar upp en bit kyckling med gaffeln.
Solen skiner över stan och våren har slutligen fått fäste. Marco Lund gick från iskall och bänkad till en nyckelspelare som spelat nästan varenda match när Glen Riddersholm tog över.
Han medger att det var tufft när det var som tyngst.
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag kunde stänga av det hundra procent. Det är roligare att vara här och nu. Sedan är jag ganska bra på att dela upp de två grejerna, fotbollslivet och familjelivet. Min sambo (Tara) är inte så jätteintresserad av fotboll, det är skönt ibland. Fotbollen är en stor av livet men den är inte allt.
Det är skönt att komma hem till något helt annat?
– Exakt.
Varför har det vänt?
– Jag har fått mer självförtroende. Tränaren visar att han tror på det jag kan bidra med. Det gör mycket, oavsett vilken spelare man är. Sedan spelar vi på ett annat sätt nu än innan Glen och det här är lite mer jag, om jag ska vara ärlig. Jag känner mig trygg i hur vi spelar nu, det passar mig bättre hur jag är som fotbollsspelare.
Med förtroendet har Marco Lund vuxit i mittförsvaret.
Förra sommaren var det annorlunda. Marco Lund satt i frysboxen under Rikard Norlings ledning, och var på väg bort när Glen Riddersholm kom in. Det fanns andra klubbar som visade intresse.
– Det var ganska nära. Sedan kom Glen och vi snackade lite. Jag hade jobbat stenhårt i ett halvår utan att få ett skit tillbaka. Det är som det är, jag kan tänka att det inte var "fair" men jag var inte mitt bästa jag heller. Som tränare kan man få kicken och då får man som spelare också tåla att höra om det inte funkar. Det är så spelet är. Jag tyckte jag hade något att ge till laget men det var inte bra som det var då, och då var det ganska nära med andra klubbar. Det var lite olika intressen, säger Lund som valde att lyssna på den nye tränaren.
Och stannade.
– Glen sa att om jag inte var nöjd efter ett halvår så får vi hitta en lösning men han ville gärna ha mig kvar. Ibland är det vad som krävs, nya ögon som ser på dig. Vissa tänker säkert; hur går det till att inte spela på ett halvår och sedan direkt får man starta, men Glen hade också koll på mig sedan innan. Vi har mötts i Danmark och när jag var 13 i Midtjylland var han tränare för äldre lag där. Det hade säkert inte hänt annars.
Det var en fördel för dig att han kände till dig redan?
– Ja, men det kunde ha varit åt andra hållet också. Den där jävla killen får lämna så fort han kan, haha.
Marco Lund på väg in till hemmamatchen mot Hammarby.
Med snart ett och ett halvt år gamle sonen Noel, och ett barn till på väg, är det inte jättebråttom för Marco Lund att komma vidare, även om han själv inte vill se allsvenskan som slutdestinationen på utlandskarriären.
– Det finns något viktigare än fotboll när man har barn. Vi gillar att vara här och att låta våra barn växa upp här. Sedan får vi se. Vi tror att det är bra för barnen att lära sig olika saker också, vi har en stor inspiration i Skúlason (Ari) där, de har varit på många ställen och deras tre barn kan flera olika språk. Det ger mycket att vara utomlands, det "värsta" som kan hända är att man lär sig någonting, säger mittbacken från den lilla byn Ansager på sydvästra Jylland.
Han lämnade hemmet tidigt för att satsa på fotbollen.
– Jag var tolv. Jag flyttade till en fosterfamilj i Herning för att jag skulle kunna spela fotboll i Midtjylland. Det var okej, jag fick spela fotboll och gå i skolan med mina lagkamrater. Vem vill inte göra det? Sedan var det såklart speciellt, det fattar jag nu när jag själv har barn. Man är fortfarande ett litet barn när man är tolv.
Han var där tills han var 15, då kom första motgången.
– Det skulle beslutas om jag skulle få ett kontrakt och spela med deras akademi eller om jag skulle hitta något annat. Beslutet hamnade på sportchefens bord och han sa nej. Han tyckte inte att jag var tillräckligt bra och inte heller att jag skulle bli tillräckligt lång för att vara mittback.
Hur var det att få höra det som 15-åring?
– Det var tufft. Jag kunde välja att gråta eller jobba och försöka bevisa att de hade fel. Jag försökte använda det och har alltid haft ett bra temperament. Det blev den största motivationen för mig; "vilka jävlar, de får inte bestämma vad jag ska göra". Det är lite roligt, han som var sportchef i Midtjylland då och tog beslutet, han är min agent idag. Jens Ørgaard.
Han har ångrat sig?
– Lite. Men så är fotboll, det är svårt att säga vem som kommer bli bra när man är så ung.
Marco Lund trivs med livet i Norrköping, speciellt nu när även fotbollen går bra.
Via Esbjerg och Odense hamnade Marco Lund inför säsongen 2021 i Sverige. Medan trafiken på Albrektsvägen åker förbi och maten snart är uppäten berättar IFK-mittbacken om flera saker han upplever som skillnader mellan den danska och svenska fotbollen.
– Jag hade hört mycket om supportrarna i Sverige. Det är svårt att hitta något som är lika bra i förhållande till nivån på fotbollen. Det är mycket bättre i Sverige än i Danmark. Det är helt annat. Vi har tio arenor i Sverige där det är bra tryck, det har man inte i Danmark.
Glen pratar ofta om att det är skillnad i mentaliteten mellan svensk och dansk fotboll, och att han nästan var chockad när han kom hit. Känner du igen dig i det också?
– Det är stor skillnad, men det finns fördelar och nackdelar med båda. Det är ganska rak kommunikation i Danmark. Som tränare tar man beslut och så justerar man efter det. Här är det mycket mer processer. Det kan vara bra men ibland behövs det också någon som säger; nu gör vi så här.
Vad gör Glen bra som har gjort att ni fått en bra start på säsongen?
– Jag tror att han är extremt bra på att direkt se vad som behöver göras och sedan korrigera efter det. Alla tränare har en vision om att spela framåt, bra och vacker fotboll och så vidare men man måste börja någonstans. Det är han bra på, att vara realistisk utifrån det lag han jobbar med.
Glen Riddersholm gav direkt Marco Lund förtroende.
Hemifrån Danmark stöttas Marco Lund av en engagerad familj där speciellt pappa har fotbollsbakgrund.
– Han spelade själv men inte på högsta nivån. Han älskar att träna unga och gör det fortfarande idag. Jag kan inte spela en match utan att han ringer och skäller eller berömmer mig. Han har stöttat mig mycket, han frågade mig när jag var ung om det var fotboll jag verkligen ville göra. Då krävs det stenhårt jobb. Inget kommer gratis. Om jag skulle lägga så mycket tid på det ville han att jag var seriös. "Du får inte gnälla, då får vara ledsen och arg men inte gnällig".
Den danska mentaliteten?
– Ja, och lite konservativt kanske. Men jag tycker om det, jag gillar när man är rak i sin kommunikation. Jag är likadan själv, säger mittbacken som numera bor i ett hus i Svärtinge.
Vad är det ni gillar med Norrköping mest?
– Jag tycker det är en extremt vacker och mysig stad. Man har allt men det känns inte jättestort. Sedan är människorna trevliga också. I Danmark är det mycket stenhus, här är det mycket trä. Min mamma säger när hon kommer hit att det är som att komma till Pippi-land och det är ju lite så. Vi tycker om det. Vi längtar till Sverige när vi är hemma på semester. Det här är vårt liv.
Marco Lund trivs med livet i Norrköping, speciellt nu när även fotbollen går bra.
En timmes samtal är snart över, vi återkommer till fotboll och nutid medan Marco Lund ställer tillbaka den nästan tomma tallriken på brickan.
Han tar en klunk av bubbelvattnet.
Ni är fyra nu, har ni överträffat dina förväntningar?
– Svår fråga. Om jag ska vara helt ärlig hade vi inte förväntat oss att vara fyra nu. Det är inte nu vi ska peaka. Sedan är vi glada och nöjda att vi börjat så bra, men det sätter också en standard som vi ska matcha nu. Nu har vi visat vad vi kan göra, då måste vi göra det om och om igen.
Det blir mer press också?
– Så är det. Det är lite lättare när det går bra, men man kan också se ännu mer kritiskt då på vad vi kan göra bättre.