Jennie Egeriis skolades om till vänsterback förra säsongen.
Drömstarten kom av sig. IFK stod på tio poäng efter fyra omgångar men fem matcher senare är det fortfarande tio poäng.
När topplagen har stått för motståndet har IFK inte riktigt räckt till.
– Så klart vill man vinna matcher och det är jobbigt när vi har haft fem förluster i rad. Men vi är ändå trygga med laget och att vi kommer vända detta. Vi har gjort väldigt bra prestationer, även när vi har förlorat, säger Jennie Egeriis i skuggan på läktaren efter onsdagens soldränkta pass.
Det känns som att ni har en bra grundnivå och att ni inte faller igenom.
– Det tycker jag. Det är ändå en hög lägstanivå.
Men den är inte tillräckligt hög mot lag som Rosengård eller Häcken.
– Nej, men dit ska vi i alla fall. Vi har tittat mycket på det som vi behöver utveckla och göra bättre. Det är ändå en lärdom när man förlorar. Varför blev det så här? Vad ska vi göra bättre? Hur ska vi göra nästa gång för att det inte ska bli så?
"Nästa gång" väntar ett beskedligare lag – åtminstone på papperet. På söndag kommer nästjumbon BP till Norrköping.
– Det är ett annat motstånd, svart på vitt, men vi ska inte underskatta dem. Men jag tror det viktigaste för oss är att kolla på vår egen prestation, inte motståndarna. Vi måste göra det vi är bra på, sätta vår identitet och det vi vill göra bra, säger Egeriis.
Det är läge att få lite poäng igen?
– Absolut. Nu vill vi ha revansch. Nu är det poäng som gäller.
Jennie Egeriis har hoppat in i åtta av nio matcher.
För personlig del kan nästan Jennie Egeriis förutse vad som kommer hända. Hon kommer börja på bänken och därefter hoppa in som vänsterback.
Så har det blivit i åtta av nio matcher. Undantaget är mot Linköping där hon fick starta eftersom Ebba Handfast var sjuk.
– Alla vill ju starta så det är någonting jag strävar efter. Men man kan inte göra mer än att göra sitt bästa. Jag känner ändå att jag närmar mig steg för steg. Jag har vissa bitar som jag känner att jag vill utveckla. Jag diskuterar mycket med Tor-Arne (Fredheim, managern) om detaljer som måste sitta. Man måste vara jämn i sin prestation.
För ett år sedan var du fortfarande anfallare.
– Ja. Det var när jag kom tillbaka från skada som vi började fundera på om jag inte skulle vara vänsterback. Det blev bättre och bättre och nu har jag kört vänsterback hundra procent.
Du accepterar det som din position eller ska du bli forward igen?
– Jag älskar verkligen att vara vänsterback och det är en position som jag känner att jag kan utvecklas mycket i. Det passar mina kvaliteter perfekt.