Irma Cajlakovic och Kristen Sakaki deppade efter slutsignalen.
Då hade hemmalaget tagit ledningen på en hörna, redan i 18:e minuten. Den fullträffen, som gick in via nacken på IFK-yttern Diljá Zomers, grämde "Pekings" försvarare – för dagen mittback tillsammans med tvillingsyrran Selma och Shannon Woeller.
– Det är sånt som händer, kunde varit vem som helst av oss. De är bra på fasta situationer, det är deras starkaste egenskap som jag ser det. Med tanke på förutsättningarna vi kom hit med gör vi det bra, men det känns inte bra att släppa in ett mål på en hörna. Det är väl en sån detalj som skiljer ett topplag och en nykomling som vi, funderade 26-åringen på innerplanen efteråt.
Ett par timmar tidigare hade hon och de övriga i Kamraterna klivit ut genom spelartunneln på Bilbörsen arena iLinköping för att möta 7 804 åskådare – där de flesta höll på bortalaget.
– Det var verkligen härligt, jag fick gåshud. Det är nog första matchen där jag känt lite nervositet. Samtidigt vill man bara gå in och spela och "kötta". Men det blir lite tråkigt när vi inte tar poäng är så många kommer och stöttar. Vi får ge fansen poängen när vi möts hemma istället i juni, sa Irma Cajlakovic.
Som ännu en gång var lagets främste utespelare.
Rejäl, säker med bollen och även den här eftermiddagen tillät hon sig göra några extra dragningar. Trots digniteten av match.
– Irma är galet bra i dag. Förra året fick hon slita mycket och blev ofta utbytt. I dag är hon bäst på plan och så är hon ju från stan. Det är jättekul för henne, berömde managern Tor-Arne Fredheim.
Irma Cajlakovic:
– Jag är bra på det fysiska spelet, den delen vet jag att jag har. Det tar jag med mig in i såna här matcher, respektlösheten.
Vilket Berga-tjejen visade när hon knuffades med LFC:s anfallsstjärna Cathinka Tandberg i andra halvleken.
– Nummer nio? Jag vet inte, det bara blev lite hetsigt. Men jag tycker domaren gör det jäkligt bra som släpper. Jag gillar sånt. Men han tog oss till sig och då var jag tvungen att lugna ned mig. Hon gör det bra, är väldigt stark, sa Irma om duellen med den norska landslagsspelaren.
Jubel efter matchens enda mål.
IFK-backen var alltså inte långt borta från att kruta in ett drömmål med en av den första halvlekens sista sparkar – som dessutom var en av superderbyts hårdaste. Men frisparken gick en bit utanför Cajsa Anderssons vänstra kryss.
– Det var lite synd, det hade varit coolt. Jag tänkte bara trycka till bolljäveln, förklarade hon frankt om försöket att gå på ren kraft.
Det var tuffa papper för "lillasyster" IFK de första 45 minuterna.
Det medgav även Irma Cajlakovic.
– Efter första halvlek var jag helt slut och tänkte: hur fan ska jag orka en till? Men i andra klev jag och Shannon (Woeller) upp tidigare samtidigt som våra wingbacks följde med. Vi hade mer tålamod och vågade trilla boll. Vi pratade om det i pausen, i första blev aktionerna lite halvdana. Det gjorde skillnad.
– Vi kan njuta av vår andra halvlek, den gjorde vi skitbra. Sedan får vi se vad analysen säger, vad vi gjorde bra och vad vi gjorde sämre. Men känslan är okej efteråt, bara lite synd att vi inte fick med oss en poäng.
Om du jämför LFC med de andra topplagen ni mött?
– Häcken är ett nummer större, det är "wow" på varje position i deras lag. Sedan tycker jag att Rosengård var en jobbig match för oss. Piteå är ett fysiskt lag, men där kunde vi vunnit. Jag tror att Häcken och Rosengård är svårast, sedan kommer Hammarby säkert att vara så bra också.