Guldhjälten Madelen Janogy kysser Kronprinessan Victoria pokal. "Det är hon värd", tyckte Sabina Ravnell, tidigare lagkamrat.
IFK-backen, som fyller 27 år om några veckor, tänkte på Madelen Janogy, Hammarbys landslagsanfallare. Som avgjorde guldstriden – precis som 2018 när hon tillhörde Piteå och sköt titeln till damallsvenskans nordligaste klubb.
Janogy sköt 0–1 redan efter åtta minuter och spädde på med 0–2 efter dryga halvtimmen.
Det blev slutresultat inför rekordmånga 8254 på Platinumcars arena.
Då hjälpte det inte att Häcken körde över Piteå på Bravida arena, 4–0.
"Bajen" fick fira sitt första SM-guld sedan 1985.
Att Sabina Ravnell kände för tvåmålsskytten är lätt att förstå.
De spelade tillsammans under många säsonger i början av sina karriärer – i Falköpings KIK.
– Jättekul, hon är värd det här. Hon har varit i allsvenskan länge och är verkligen en jätteduktig spelare. Det är rätt häftigt att vi är tre tjejer från lilla Falköping som spelar allsvensk fotboll just nu. Även Maja Green i Piteå kommer därifrån. Det är förstås rätt länge sedan vi spelade ihop, men Maja och jag har fortfarande en del kontakt, berättade Sabina Ravnell.
Vad gör Madelen Janogy så svår att möta?
– Hon är både duktig i djupledsspelet och dessutom är hon såväl teknisk som stark. Är verkligen en allroundspelare, hon har väldigt många fina kvalitéer.
Syntes det tidigt att hon skulle bli en stjärna?
– Ja, gud ja. Hon var väldigt bra redan där och när hon steget från Falköping gick det fort, sa Ravnell om den tidigare lagkompisen som återvände till svensk fotboll efter en tung tid i Tyskland och Wolfsburg.
Där hon också berättade om att den psykiska ohälsan var ett skäl till att hon pausade fotbollen innan hon flyttade till Stockholm och Hammarby.
– Starkt av henne, och det är viktigt att idrottare på den nivån vågar vara öppna med sina problem och visa att det kan drabba vem som helst, sa Sabina Ravnell om den ett år äldre landslagsanfallaren.
Fick du någon chans att gratta Madelen i guldyran?
– Nej, tyvärr. Det var lite för rörigt där ute efteråt, log IFK-backen om minuterna när flera tusen fans rusade ut för att fira med sina guldhjältar.
Vilket också påverkade under matchen.
– Jag märkte ju att det var mycket folk men det jag reflekterade över mest var att man inte hörde något på planen. Så det var svårt att kommunicera, särskilt när man var på "deras" sida. Det brukar annars vara något vi är bra på, sa Ravnell.
Men den första halvtimmen blev avgörande för utgången, helt klart.
– Problemet i första var att pressen inte funkade, men det blev mycket bättre i andra halvlek. Vi öppnade ytor som var väldigt "sköna" för dem som de kunde utnyttja extremt bra. Det var därför vi tappade markeringen, vi visste inte vem som skulle göra vad. När vi drog tillbaka en forward i andra blev det bättre, sa IFK-backen.
Sabina Ravnell, IFK Norrköping.
Hon grämde sig med andra ord inte så mycket för att guldet hamnade på söder.
– Hammarby är ju den klubb som har mest supportrar i damallsvenskan och är något av en förebild för andra lag för att de har så mycket fans. De är värdiga mästare.
Till slut blev det en nionde plats i allsvenskan?
– Det ska vi ändå vara nöjda med. Vi klarade oss kvar med marginal, konstaterade skaraborgstjejen.
Gläds ni åt att poängen mot LFC (0–0) i slutändan innebar att guldet inte hamnade där?
– Det kanske inte var guldstriden som vi tänkte på då, men vi vill ta poäng lite mer av dem än andra lag. Derbyn är speciella, medgav backen som spelat en säsong för Linköpings FC.