Framtiden för Norrköpings 100-åring är oviss.
Stefan Hellberg – SM-guld med IFK Norrköping som assisterande tränare 1989 och 2015 – är kraftigt förknippad med lokalfotbollen under sina många år som ledare och den med kanske allra starkast band till Sylvia.
Nu förbereder han klubbens 100-årsfirande i helgen och tar in rubrikerna om klubbens framtid som står skriven i stjärnorna, men där det pågår samtal med Stångebro United om ett samarbete som, enligt Sportens uppgifter, kan leda till att matcherna kan komma att spelas i Linköping.
Reaktionen från Stefan Hellberg?
– Jag tycker det är jättebra att frågan verkligen kommer upp för diskussion. Ser man tillbaka, när IFK bestämde sig för ett samarbete 2013 när skulderna var så stora och kraften hade gått ur, så gavs det en möjlighet för spelare som lagt hela sin ungdom i IFK att vara kvar, fast man inte fick chansen i A-laget, säger 66-åringen.
Och fortsätter:
– Det var skälet varför IFK tog över skulden och det har gett gott resultat. Det finns massor med spelare på listan som fortfarande spelar fotboll och fått andra chanser som inte hade funnits annars. Jag tänker främst på Ken Sema, han är bästa exemplet. En fantastisk karriär. Den delen är det viktigaste för mig – att den möjligheten finns kvar så att många som möjligt brinner för klubben får vara kvar så länge som möjligt.
Ingen oro att Sylvia försvinner?
– Jag tror att de kommer finnas kvar. Sen i vilken form, det är den diskussionen som ska föras. Det är viktigt att det lyssnas, argumenteras och att man inte bestämmer sig för tidigt. Jag är med i styrelsen i Sylvia igen, men vi satte inte styrelsen förrän i juni eller juli. Jag är yngst. På årsmötet var det åtta personer. Det finns inte kraften att ha ett division 1-lag. Få sponsorer, det saknas folk som jobbar för det. Att klara av det här själva är en omöjlighet. Utan IFK går det inte. Det är på grund av deras stöd som Sylvia klarat det, inser Hellberg.
– För IFK:s del förstår jag absolut att man måste se över situationen. Det som hände i samband med senaste landslagssamlingen var att det blev en akut fråga vad vi gör med utbildningen av unga spelare. Det kostar att ha kvalificerade ledare, vilket är en förutsättning. Vi lägger mindre pengar än Danmark på talangutveckling, där är vi långt efter och lite närmare Norge men fortfarande efter. Det är stor skillnad här (Östergötland) mot Stockholm och Malmö.
Är Stångebro rätt väg att gå till?
– De har redan bidragit till att vi kan höja nivån i IFK. Noel Sernelius, David Burubwa, Darrell Kamdem Tibell, Pontus Tillmar och Jesper Lindvall. Det är några spelare som IFK är beroende av för att behålla nivån i ungdomsfotbollen. Man kan säga att Stångebro betytt mycket för vår ungdomsverksamhet under många år. Viktigaste för mig är att behålla det sportsliga under IFK:s kontroll. Så som det varit i Sylvia. I vilken form det ska ske på kan jag inte svara på, men det får gärna göras i Norrköping men det får inte bli halvdant och att ekonomin inte går ihop.
– Om man ska vara ett bra lag i allsvenskan med ambitioner att tillhöra de bästa i Norden kan man inte göra samma saker som för tio år sedan.
Mats Andersson, Sylvias ordförande, sitter lugnt i båten.
– Vi har diskussionen med IFK om samarbetsformerna, det har vi varje år. Sen är det tufft för oss ekonomiskt att spela i ettan. Det är svårt att få det att fungera i en ideell verksamhet. Leder det till något med Stångebro? Jag vet inte. Vi får se, säger Andersson.