Efter två raka storförluster var det inte jättelätt att veta var IFK stod i omstarten under Andreas Alms ledning. 1–4 mot Lyngby i danskt ösregn handlade om väldigt enkla mål bakåt i en halvlek och okej 45 minuter därefter.
Tre halvlekar och 0–3 mot Seattle Sounders visade på ett steg framåt defensivt men ett IFK som fortsatt hade lite svårt att skapa framåt.
Gav det mer mot Brann?
Ja, definitivt.
Man kan å ena sidan säga att det är svårt att bedöma det här också i och med att ett bitvis spanskt monsunregn förvandlade delar av matchen till rena vattenpolon, men jag tycker att det fanns linjer i IFK:s spel som var tydligare och såg bättre ut. Sedan var det som det var såklart, men framför allt defensivt stod laget emot riktigt bra och var betydligt mer kompakt än i de två tidigare matcherna.
Om målen rann in mot Lyngby, strilade in i lugnare takt mot Seattle så var det mestadels uppehåll helt mot Brann. Förra årets norska serietvåa, som dessutom gått långt i Europa, hade mycket boll före pausvilan men IFK låg ofta rätt och täckte bort många lägen.
Och de som slank igenom räddade Oscar Jansson (bäst i IFK).
Det var en annan stabilitet defensivt än tidigare.
Att Brann hade mycket boll gjorde däremot att det inte blev så många lägen framåt eller möjligheter att träna på det egna offensiva spelet före halvtidsvilan. Det fanns mer tendenser där i andra men det finns såklart en hel del att jobba på fortfarande när cup-premiären är runt hörnet – Brage hemma kommande helg.
Konstigt annars.
Det här var hur som helst, oavsett förutsättningarna, nog en ganska viktig känsla att få för IFK.
En bra insats mot ett tufft motstånd.
Sett till hur det sett ut på träningslägret, hur tror jag att IFK formerar sin startelva när det blir skarpt läge om en dryg vecka? Det är en del positioner som är väldigt jämna men det här borde inte ligga alltför långt ifrån:
Målvakt: Oscar Jansson.
Det har varit svajigt med ett par enkla mål bakåt under försäsongen, men insatsen mot Brann var toppklass. Och några räddningar riktigt starka. Han går in på sitt sista år på kontraktet, men känns med sin rutin ändå som etta.
Backlinjen: Daniel Eid, Isak Ssewankambo, Anton Eriksson, Yahya Kalley.
Eid har cementerat sin plats länge nu. Och lär få spela mycket i år också. Största överraskningen här är kanske Isak Ssewankambo som konkurrerar på flera positioner men som har fått vara mittback hittills.
Han spelade nog till sig platsen i Spanien.
Speciellt som Amadeus Sögaard varit lite småskadad och ingen ny mittback är i sikte än så länge. Anton Eriksson den mest givne här.
Defensivt mittfält: Ismet Lushaku, Jesper Ceesay.
Den stora frågan: ska Arnór Traustason spela här eller högre upp i planen? IFK har tränat båda delarna och det såg ut som att man skulle starta så här mot Brann också, men så blev det inte.
Andreas Alm har nog ändå den idén och därför tror jag på den här duon mot Brage.
Offensivt mittfält/yttrar: Carl Björk, Arnór Traustason, Ísak Andri Sigurgeirsson.
Det finns mer att hämta från Carl Björk, men han kom från en stökig tid i Bröndby i fjol och formen är stigande. Ísak Andri Sigurgeirsson visade i fjol vad han kan göra och känns först i ledet på sin kant. Sedan spelar givetvis Vito Hammershöy-Mistrati i mitten om Alm väljer Traustason lägre ner i planen. Laorent Shabani är närmast att utmana på en kant i en trupp som överlag är väldigt jämn.
Anfall: Christoffer Nyman.
Lagkaptenen är given som startman.