Glen Riddersholm.
IFK Norrköpings akademi kvitterade ut toppbetyg, fem stjärnor, i SEF:s certifiering så sent som i januari i år.
Bara Malmö FF, AIK och BP fick högre poäng – men Glen Riddersholm är fortsatt kritisk till akademiverksamheten och ser en rad brister i talangarbetet.
I den serie artiklar Sporten nyligen publicerade om IFK-akademien såg dansken förbättringsområden på flera plan.
– Jag tycker vi kan bli mer effektiva inom klubben. Det är viktigt att vi lyssnar på de experter som vet hur det funkar och inte på de som var med för 10-15 år sedan. Det är en kulturfråga. Först och främst handlar det om att ta steg och sedan handlar det om kompetens. Experter, scouter, till tränare, till fysioterapeut och sjukgymnast, sa han.
I det senaste numret av Offside, ett reportage som behandlar skillnaden mellan talangutveckling i Sverige och Danmark, vädrar Riddersholm sina åsikter i ämnet på nytt.
De saknar inte laddning.
När 51-åringen först kom till IFK som Rikard Norlings ersättare, i augusti 2022, kallar han det för en "stor kulturchock".
– Inledningsvis tänkte jag: "Vad i helsike har jag gett mig in på?" Det var som att komma till en plats där tiden har stått stilla. Det påminner om dansk fotboll för 15 år sedan, säger Riddersholm i Offsides reportage.
Att akademiverksamheten i IFK är en av landets mest ansedda säger inte mycket, menar han.
Jämfört med Danmark är klubben mil efter.
– Norrköping är rankat som nummer fyra i talangutveckling i Sverige. Jag tror inte ens att vi skulle vara bland de 30 bästa i Danmark. Vi har en heltidstränare för U17- och U19-laget, men vi har ingen fysioterapeut och ingen fystränare. Vi har egentligen inga experter knutna till oss. Nu har jag fått in en tränare för fasta situationer på 20 procent till A-laget. Det är en jättegrej här. Det som jag ser som helt normalt i en stab är snudd på banbrytande här, fortsätter Riddersholm.
Och menar att det inte är en tillfällighet att han inte släpper fram spelare från egna led i en större utsträckning.
De har inte vad som krävs.
– Följden blir att när jag tittar på våra ungdomsspelare och ska bedöma om de är redo för A-laget, så är de väldigt långt ifrån att leva upp till de krav som ställs internationellt. När man tittar på utvecklingen inom den europeiska fotbollen är jag rädd att tåget åker ifrån Sverige.