Hur gärna ville Jens Gustafsson bort från jobbet, egentligen?
Det är svårt att sluta ställa sig frågan för varje dag som passerar utan att "Pekings" ex-manager ger intervjuer.
Vi har försökt. Tro mig.
Det måste ha skickats i väg ett 20-tal sms de senaste veckorna men intresset är lika med noll.
Jens Gustafsson väljer att inte uttala sig. Beslutet att inte ge några intervjuer eller svara på frågor, är helt och hållet upp till honom själv.
Han väljer själv hur han vill gå till väga, men det är en sorti som känns svåracceptabel och märklig.
Som om IFK-managern drog ett streck över fyra och ett halvt år samma sekund han klev ut från kontoret efter sista matchen mot Helsingborg.
Tack och hej. Aldrig mer.
19 december meddelade klubben att de går skilda vägar med skåningen.
I den frampressade uppdateringen som publicerades på hemsidan tackade Gustafsson spelare, ledare, supportrar och staden Norrköping i ett par rader som kändes lika levande som ett stolpigt begravningstal.
Det är inte så att det saknas uppslag att söka svar på här.
Inte minst hur Jens Gustafsson mår och vad han vill göra nu.
Om han är inställd på ett sabbatsår, om han vill ha semester och samla ihop sig eller kasta sig över ett nytt tränarjobb så fort det bara är möjligt.
Stefan Hellberg, SLO:n Fredrik Nilsson och tidigare kassör- och ekonomiansvarige Kjell Johnson-Branzell riktade alla kritik mot IFK när de gick vidare från sina respektive uppdrag (Johnson-Branzell i ett senare skede).
Att Gustafsson skulle göra detsamma är knappast troligt, men det är inte heller ett fördömande mot styrelsen, Peter Hunt, media eller spelare som floppade som eftersöks.
Jens Gustafsson väljer att gå upp i rök på ett sätt som inte känns förtjänt med den position, eller för den delen framgång han haft under sin tid som IFK-manager på en rad viktiga områden.
Tillgänglighet, öppenhet och ärlighet hade varit en lämpligare slutpunkt där nu i stället Jens Gustafssons känsliga vetskap vad gäller talangfostran och rekordtransfers i stället överskuggas av en känsla att han flyr och inte för en sekund vill blicka bakåt.
Av tystnadskultur? Av rädsla? Av trötthet?
Jens Gustafsson har och låter oss fortsätta vänta.
Hoppas du är okej i alla fall.