Lovisa Gustafsson har varit tuff att tampas med för motståndarna.
Dagen efter att det offentliggjorts att Lovisa Gustafsson lämnar IFK Norrköping hade hon fått 200 meddelanden på Instagram.
Det säger mycket om hur populär anfallaren blev under sina år hos Kamraterna.
Och piggade upp då hon låg däckad i hög feber.
– Det var bara positiva saker, jättekul verkligen. Det är ju det som gör det jobbigt att lämna också, säger Lovisa Gustafsson.
Även om det känns jobbigt, så är hon komfortabel i att hon har landat rätt.
Beslutet att lämna IFK Norrköping, där hon har varit sedan 2018, togs mer eller mindre inombords redan i somras.
– Klart att det är sorgligt att lämna IFK. Men det är ju inget nytt. Det känns ändå bra, det är dags för ett nytt steg, säger Lovisa Gustafsson.
Vad var de stora faktorerna bakom ditt val?
– Jag kände väl att jag behöver komma till en annan miljö. För min egen utveckling måste jag komma till en klubb där jag har lite andra förutsättningar. Jag kom inte riktigt upp i nivå året som var.
Lovisa Gustafsson inledde säsongen med skadeproblem vilket störde. Osäkerhet rådde kring hennes förmåga att klara av den högsta serien i landet.
– Då tänkte jag: Kommer jag klara nivån? Jag vet inte. Men i juni när jag startade matcher kände jag att jag gjorde det. Det var ett skönt kvitto.
Det var annorlunda för dig att inte vara startspelare vecka ut och vecka in?
– Precis. Sedan kände jag väl att fokuset lades på andra spelare, kanske. Jag behöver byta miljö och byta folk, få folk som tror på mig. Jag säger inte att IFK inte tror på mig, men jag säger att de inte tror på mig hundra procent. Jag kände det redan i våras och har väntat på att den här dagen ska komma.
Lovisa Gustafsson har fått uppleva många roliga stunder med "Peking".
Lovisa Gustafsson har många härliga minnen från åren i IFK-tröjan. Avancemangen till elitettan och damallsvenskan sticker föga förvånande ut. Hon kommer heller aldrig att glömma matcherna där publikstödet varit massivt.
– Det har varit så roligt senaste åren. Jag kan inte gå på stan utan att någon känner igen mig. Det är så häftigt att man som tjej får uppleva det, säger Gustafsson och lägger till:
– Jag kommer ihåg mitt första år här, på Stjärnkvällen. Då satt vi i ett hörn längst ner, vi tjejer. Många trodde att vi var fruar till herrspelarna, ingen visste vilka vi var. Det är otroligt kul det är så stor skillnad nu, och att jag varit med och byggt upp det. Det tar jag verkligen med mig. Jag lämnar IFK med en bra känsla och kommer kanske tillbaka senare i framtiden.
Hur tänker du kring klubbval?
– Jag kan inte säga så mycket nu tyvärr. Man jag vill absolut spela på hög nivå och se hur långt jag kan nå. Sen får vi se var jag hamnar.
Det återstår att se om du möter IFK nästa år?
– Ja, kanske. Det vet man aldrig.
Drömelvan
Lovisa Gustafssons drömelva med sig själv och lagkamrater hon haft i IFK (3-5-2):
Sofia Hjern – Rebecka Stigenhed, Shannon Woeller, Ebba Handfast – Alma Sjödahl, Wilma Leidhammar, Filippa Sjöberg, My Cato, Emilia Larsson – Lovisa Gustafsson, Taylor Townsend.
Lovisa Gustafsson i ett division 1-möte mot Mariebo när det begav sig.