IFK Norrköping vände 0–2 till 3–2.
Trean kom med bara några få minuter kvar av förlängningen.
När domaren blåste av hade AIK gjort två mål och fixat en plats i svenska cupens gruppspel 2024.
– Man har nog inte varit med om det här så mycket. Det kändes som att vi spelade i tre timmar och det kändes som att det var mål hela tiden typ. Nej, jag vet inte...kaos, säger Lovisa Gustafsson.
Hur känns det efter ett sånt här avslut?
– Som att...alltså, jag vet inte men typ som att vi spelade fem olika matcher i matchen. Vi var sjukt bra helt plötsligt, sen var vi helt borta. Jag får liksom inte ihop det. Om jag ska tänka tillbaka på matchen så vet inte jag hur vi spelade, svarar Lovisa som kommer behöva tid för att smälta och analysera den här galna tillställningen.
Lovisa Gustafsson stod för ett gott inhopp och spelade en viktig roll bakom både 2–2 och 3–2.
Det hade hon inget för.
– Vi gör en dålig första halvlek, sen visar vi att vi är bättre tränade än AIK och tar tag i matchen i andra halvlek, säger Lovisa Gustafsson och adderar:
– När vi väl ledde sen, det var som att vi stängde av. Vi sa; lägg långt på oss så tar vi bollen ut mot hörnflaggan. Alltså, jag vet inte – vi connectade inte som ett lag. Det var som att vi bara...folk kanske var trötta mentalt. Nej, det gick snabbt.
Det här känns som en match att studera ur ett psykologiskt perspektiv?
– Ja, gud ja. Men det här är jävligt surt. Sen är inte cupen så himla viktig för min del, serien är det viktigaste. Cupen kan vi vinna andra år.