IFK:s guldkapten från 2015 återvände hem till Halmstad inför säsongen 2019. Det har blivit berg-och-dalbana med HBK med både allsvenskt avancemang, degradering efter kval i fjol – och nu toppar laget superettan.
– Det är klart att vi vill vara i den situationen som vi är i. Det hade vi tagit alla dagar i veckan i förväg. Det känns bra men det är 14 matcher kvar, konstaterar "Ante" inför onsdagens hyperviktiga toppmatch borta mot Trelleborg som vanns med hela 4–0.
Evighetsmaskinen, som knappt har missat en match sedan han spelade för IFK 2012–2018, fyllde 40 år i mars. Han har nyligen förlängt sitt kontrakt med HBK över nästa säsong också.
– Sen får vi se vad jag ska hitta på om jag ska ta nästa steg. Jag har ju Uefa A-tränarutbildningen som jag gick färdigt sista året i Norrköping och det första i Halmstad, säger Ante om ett alternativ till fortsättning inom fotbollen.
Men där är vi inte än. Målet är självklart allsvenskan 2023 – och då vill han uppleva att spela i Norrköping inför sin gamla hemmapublik. Han blev blåst på den inramningen i både cupen och allsvenskan 2021 eftersom det var coronarestriktioner då.
– Ja, det hade man verkligen sett fram mot. Att komma upp och spela inför mycket publik på Parken. Det hade varit häftigt.
Då krävs det så klart att Halmstad går upp och att IFK hänger kvar. Andreas Johansson, och sonen Filip som är en stor IFK-supporter, såg IFK:s senaste förlust borta mot Göteborg på plats på Gamla Ullevi.
Ante lider med sin förra klubb och säger så här om läget IFK har hamnat i, fem poäng från negativt kval:
– När Göteborg gjorde 2–0 syntes det att det saknas självförtroende. Fotboll är ju en färskvara, så är det. Jag såg en tabell på de senaste åtta matcherna och jag tror att IFK inte hade gjort mål på fem av de matcherna. Det är klart att det sätter sig i huvudet. Samtidigt tycker jag IFK har väldigt många bollskickliga spelare. Arnór Sigurdsson, som har kommit tillbaka, har otroliga kvaliteter. Den andre islänningen (Andri Gudjohnsen) är också bra. Om man får in honom bredvid "Totte" (Nyman), som jag tycker är en av allsvenskans bästa forward, får de en otrolig tyngd där uppe, säger han.
Spelmässigt har IFK korrigerat taktiken sedan Rikard Norling försvann och ersattes av Anes Mravac och Vedran Vucicevic. Det har dock hittills bara lett till tre raka 0–2-förluster.
När Andreas Johansson lägger ut orden låter det som han efterlyser en mindre komplicerad fotboll för att få resultaten med sig. Åtminstone en tillfällig period.
– Kanske gå tillbaka till grunderna. Mot Göteborg vann de väldigt lite närkamper och gjorde en del tekniska fel, bland annat två bolltapp på mitten som gav målen. Man kanske ska använda de här tunga forwardsen lite tidigare i speluppbyggnaden, och få upp spelet.
Med grunderna menar du lite mer primitivt eller enkelt spel?
– Ja, lite åt det här vad fotboll går ut på. Egentligen är det en fysisk sport. Det gäller att löpa mycket och vinna mycket närkamper.
I det långa loppet vill Andreas Johansson självklart inte se IFK spela en "oattraktiv" fotboll.
– IFK:s spelare är ju väldigt spelskickliga och det måste man fortsätta med. Själva idén som "Tonna" (Martinsson, sportchef) är inne på, att gå tillbaka till IFK:s identitet som de har tappat lite på slutet, den är väldigt viktig. Att komma tillbaka till det här passningsskickliga laget med fart liksom. Samtidigt är man där man är i tabellen. Nu gäller det bara att skrapa ihop sina poäng och överleva och sen bygga vidare därifrån.
Vad säger du om att det inte finns någon ny huvudtränare på plats ännu?
– Det är jättesvårt när man inte är inne i det. Nu bestämde sig klubben för det beslutet och då tycker jag det är helt rätt att man har tålamod för att hitta rätt tränare till hundra procent. Jag känner Anes lite sedan tidigare, när han var ungdomstränare i IFK och i Sylvia. Jag har pratat mycket med honom och det låter som en väldigt bra tränare med bra idéer. Det känns bra och det är viktigt att inte stressa fram något i tränarbiten. När det börjar närma sig tror jag det är bra att kanske blanda in någon spelare också, så att det blir rätt tränare in i gruppen. Just nu är det viktigt att få samman laget och gruppen. Fotbollsspelare är människor och människor är olika men det är viktigt att gruppen står enad. Sen, oavsett vem som tränar, är det viktigt att ställa upp på det som tränaren gör även om man tycker något annat själv. Man får rädda upp det man kan och sen när man är på säker mark kan man ta nästa steg liksom.
Andreas Johansson noterade också stödet från bortaklacken på Gamla Ullevi.
– Det är helt fantastiskt att våra (jo, han sa så) supportrar som är där åker på ytterligare en förlust och ändå står där och sjunger och hejar efter matchen. Det behöver verkligen spelarna.
Förresten, är din son fast i IFK eller blir han HBK:are sen?
– Han säger att han hejar på mig men sen är det ju Norrköping så klart. Han går på HBK också och hejar på matcherna men det är IFK som gäller. Han sjöng med fullt ut i Göteborg fast från fel läktare.