Erin Nayler är inte hundra.
En ledig dag för spelarna. Men Tor-Arne Fredheims tankar snurrar eftersom den allsvenska premiären närmar sig med snabba steg. Under en rapp och rejäl eftermiddagspromenad längs stranden i Ayia Napa berättar IFK Norrköpings manager om försäsongen, målsättningen och framtiden.
Bland annat.
Drygt två veckor kvar till allsvenska premiären, är ni där du vill att ni ska?
– Nej, nej, långt därifrån. Tittar man på resultaten och hur vi har spelat är jag nöjd, vi har skapat chanser. Men att ha två centrala forwards (Nicole Robertson och Lovisa Gustafsson) borta är kännbart. Precis som att ha vi saknat två yttrar (Lisa "Mini" Johansson och Chelsie Dawber). Det är fyra spelare, på två positioner. Det har gjort att vi inte kunnat göra alla de saker jag önskat till den sista tredjedelen. Men om du frågar mig om de spelare som har varit fräscha har de gjort det mycket bra.
Vilka kvitton har ni fått så här långt?
– Att vi har kunna leverera trots att viktiga spelare har varit borta. Det kunde varit värre, att vi saknat dem så mycket att vi inte klarat det.
Defensivt har ni varit stabila, känner du att ni hittat rätt där?
– Absolut. Vi har tre riktigt bra mittbackar, och i Irma är en högerback som växt enormt. Det är på vänsterbacken vi har haft kort om tid att skola in någon. Jennie (Egeriis) är tuff, snabb och har en bra vänsterfot – men hon har inte spelat där tidigare. Hon har intressanta egenskaper, men hon är inte riktigt en 90-minutersspelare i allsvenskan.
Du har alltid förespråkat 4-4-2, men gjort en del experimenterande den här våren med fembackslinje. Är tanken att det ska vara en säkerhetslina när ni möter de allsvenska topplagen?
– Dels har vi tre riktigt bra mittbackar, det är klart att jag skulle vilja använda dom, men egentligen har jag tänkt ett 3–5–2 men med alla forwards borta har jag inte kunnat testa det och då har vi provat 3-4-3 istället för att se hur mittbackarna och wingbackarna har funkat och då har vi hållit nollan mot både Djurgården och Örebro. Jag gillar 4-2-3-1, med två olika typer av anfallare, säger Fredheim om spelsystemen.
Bekymret är skadorna på offensiva spelare. Varken Lovisa Gustafsson eller Nicole Robertson har spelat en minut än, Lisa "Mini" Johansson och Chelsie Dawber har kört på egen hand här nere. Räknar du med någon av dem till premiären?
– Nej, men att de kan vara redo efter påsk, till mötet med Uppsala (borta 16 april). Kan någon av dem sitta på bänken innan dess är det en framgång. De har långt kvar.
Erin Nayler är inte heller hundra och har bara stått en match...
– Hon kör mer eller mindre rehab och kommer bli back up till Sofia (Hjern) tills hon är helt hundra. Det är förutsättningar som Erin är medveten om.
I grund och botten är hon väl värvad för att bli förstamålvakt?
– I vilket fall som helst som ett rent konkurrensmoment. Men de är olika målvakter i många avseenden, med fötterna är Sofia lite bättre men Erin är höginternationell i luften och igångsättningen med händerna.
Tillfälligheter med skadorna eller en svit av tuffare träning den här försäsongen?
– På "Mini" kan det vara så, men Nicole, Lovisa och Erin har ingen skadehistorik och deras skador ser jag som tillfälligheter.
Är du orolig med så kort tid kvar till allsvenskan?
– Absolut. Det har varit både fysiskt och mentalt för de spelare som varit borta.
Hur viktiga blir de första matcherna, att komma in rätt som nykomling?
– Växjö är bra, stabilt och jag skulle jämföra dem med Eskilstuna (som slutade åtta, men tvångsnedflyttades på grund av ekonomin) och sedan har vi IFK Kalmar, Uppsala och Djurgården. Det är lag som vi ska kunna ta poäng mot.
Viktoria Veber – talangen som hyllas av IFK Norrköpings manager.
Vilka har tagit störst kliv så här långt?
– Viktoria (Veber), Irma (Cajlakovic) och Vilma Leidhammar är de första jag tänker på. "Vickan" har tagit de största stegen. Hon var långt efter fysmässigt, när hon spelade i Lindö i division 2. Hon har definitivt imponerat på mig. Hon kommer få speltid i allsvenskan, helt säkert. Det har med hennes spelförståelse och teknik att göra, men hon har orken.
– Med Irma har jag jobbat hårt för att förstå hur stor potential hon har.
– Jag visste att Wilma (Leidhammar) var en framtida nia (centrala forwarden) även om hon spelat mest tia (strax bakom). Hon har kvalitéer som Lovisa och Nicole och kommer bli lika bra som dem där så småningom. Men jag är imponerad av hur hon har sysselsatt tre allsvenska backlinjer på försäsongen, utan att han någon av de andra (anfallarna) på planen.
My Cato, Ebba Handfast och Wilma Leidhammar.
Skrev häromdagen om den trio – Ebba Handfast, My Cato och Wilma Leidhammar – som skrivit nya kontrakt fram till och med 2026. Berätta om tankarna du hade där?
– I min värld ska vi vara ett topplag i allsvenskan om tre-fyra år och det här är spelare som jag ser kan vara med hela vägen. Vi har fler, men de tre kan ta steget snabbast. Som jag ser det. Innan det skrev vi också nytt med Elsa (Burvall), och både Nicole (Robertson) och "Mini" (Johansson) har vi till 2025. Vi har jobbat så hårt de här två åren för att komma dit vi är och det är spelare som vi verkligen inte vill förlora under den här satsningen. Och skulle de försvinna då är det för att vi gjort ett jäkla bra jobb för då skulle det handla om att vi säljer dem till större klubbar – och då får vi betalt.
Är nästa viktiga person att krita på ett nytt kontrakt du själv?
– Klart jag tänkt på det, men när styrelsen har velat träffas, utan att jag vet exakt vet vad de vill, har jag sagt att jag inte vill förrän jag lyckats säkra viktiga spelare på längre kontrakt. Det är både för min egen del och för föreningens, jag vill inte att klubben ska hamna i en sits där alla kontrakt går ut samtidigt som mitt. Vi får se hur det blir framöver, säger Fredheim som just nu har kontrakt till och med 2024.
Var ska ni hamna i tabellen i år, för att du ska vara nöjd?
– Jag tror att vi kan bli ett mittenlag, men som försäsongen har varit och med skadesituationen, är jag nöjd om vi klarar oss kvar. När vi tillsammans med spelarna pratade om målsättning häromkvällen, i mindre grupper, var det ingen som satte nytt kontrakt som det primära målet. Istället hade de poängmål, eller att vi ska ta poäng mot alla lag i allsvenskan. Den inställningen gillar jag.
"Vi har nästan varit osams i ett och ett halvt år för jag har sett hennes utvecklingsmöjligheter och har förklarat att hon bara behöver göra det jag säger till henne så kommer det visa sig. Nu lyser det om henne", berömmer Tor-Arne Fredheim om högerbacken Irma Cajlakovic.
Ett och ett halvt år lite drygt som damtränare, är du lika krävande och kompromisslös som under alla dina säsonger som tränare för herrlag?
– Ja. Jag brinner för utveckling av spelare, unga spelare. De tycker att jag kan vara jobbig, men de gillar det. För de vet hur hårt jag är beredd att arbeta när jag ser potential. Irma (Cajlakovic) och jag har nästan varit osams i ett och ett halvt år för jag har sett hennes utvecklingsmöjligheter och har förklarat att hon bara behöver göra det jag säger till henne så kommer det visa sig. Titta nu, det lyser om Irma och det känns inte som om något kan stoppa henne. Hon har gått från att sitta på bänken i Kalmars elitettanlag till att bli en viktig spelare i allsvenskan för att hon förstått vad som krävs, att det handlar om stenhårt arbete och ett stort engagemang.
IFK-managern medger också att han själv utvecklats under resans gång.
– Har lärt mig att det krävs mycket mer kommunikation med det här laget än under mina år som herrtränare. En av mina bästa sidor är att jag alltid varit extremt bra förberedd, men de sätter mig på nya prov hela tiden och jag behöver vara på tårna för att kunna ge dem svar. Samtidigt märker jag att nu när vi har kommit så här långt har också respekten för mig ökat, säger Tor-Arne Fredheim om sitt första uppdrag som huvudansvarig för ett kvinnligt fotbollslag.
Han påpekar också att det inte är en tillfällighet att han bygger truppen med starka karaktärer.
– Mitt tänk är att fotbollslaget ska vara som samhället i stort i dag, det ska finnas många olika personligheter och spelartyper, och får man en mix av allt blir det bra. Man fostrar varandra.
"I min värld ska vi vara ett topplag i allsvenskan om en tre-fyra år och det här är spelare som jag ser kan vara med hela vägen", säger Tor-Arne Fredheim om trion My Cato, Ebba Handfast och Wilma Leidhammar som nyligen skrev kontrakt till och med 2026.
Att på nära håll se 60-åringen, med drygt 20 år bakom sig som tränare/manager på heltid, och känna hans passion för arbetet är speciellt.
Tor-Arne Fredheim kan under en paus, men intensiv blick, förklara detaljer som kan verka betydelselösa för en utomstående.
Själv har han en annat perspektiv.
– Jag försöker lära spelarna att se detaljerna först, bryter ned till små bitar, för att de så småningom ska kunna förstå helheten. Jag gillar det sättet att arbeta och det ligger mycket analys bakom, från träningar och matcher jag sett i efterhand eller sånt som jag kan se med blotta ögat direkt. Det ligger väldigt många timmar, mycket tankar, bakom en träningsvecka som den här.