Hon debuterade i damallsvenskan 2015, har även spelat i elitettan med AIK men när Emelie Johansson nu återvänder till svensk fotboll och IFK Norrköping är det efter tre säsonger på Åland.
Med en häftig avslutning inte minst.
Men vi börjar med nutiden. Under vintern presenterades den offensiva innermittfältaren som ett av flera nyförvärv i IFK:s nya satsning i elitettan.
Anledningen till valet?
– Många olika faktorer. Det känns som en professionell klubb som satsar på damerna och dessutom är det en stad som ligger bra geografiskt om man vill ha lite närmare till Stockholm där jag kommer ifrån och även pluggar (till sjuksköterska). Jag bodde ju på Åland och det gick inte att fortsätta kombinera studierna med att bo kvar där, säger Emelie.
– Jag pluggade bara sista halvåret på Åland, då gick det bra att ta igen resterna i december men inför kommande år skulle det inte gå. Sedan trivs jag i en lite mindre stad också.
Hur var de tre åren på Åland?
– De var väldigt bra eftersom jag valde att stanna i tre år. Och det avslutades på ett perfekt sätt eftersom vi vann dubbelt guld. Det är ett väldigt familjärt ställe, jag knöt goda kontakter med spelare och personer runt omkring. Ett bra ställe att kunna fokusera på fotbollen på.
Emeile Johansson har fått frågan förut, men det är inte alltid lätt att jämföra nivån från en liga till en annan. Åland United hade i alla fall ett rutinerat lag, lite äldre än det IFK hon kommit till.
– Det är svårt att säga likheter och skillnader, laget där består av spelare från många olika länder och kulter, de flesta är också äldre.
Är det jämförbart med elitettan fotbollsmässigt?
– Jag tror det är ganska likt, men jag tycker att den här frågan är jättesvår, jag har inte spelat några elitettan-matcher än i år, jag gjorde det innan Åland men nu har det varit träningsmatcher. Jag skulle kunna säga att det är mer fysiskt i Finland, men samtidigt har jag inte spelat några tävlingsmatcher här än förutom cupen mot Linköping.
Har du utvecklats som spelare på Åland?
– Det hoppas jag i alla fall. Jag har fått spela många matcher och många viktiga matcher. Jag har fått spela på många olika positioner och det har utvecklat min flexibilitet. Samtidigt har jag också spelat med många erfarna spelare och tagit lärdom av dem.
Och glädjen över de dubbla gulden sitter i än?
– Den kommer att sitta i för alltid.
Var det väntat eller överraskande när ni vann?
– I januari (2020) när vi hade vår kick-off sa vi tydligt att vi skulle vinna, så det var målet och vi gick ut med det i media också. Det var ganska kaxigt sådär, på ett sätt var det mer en befrielse när vi vann, även om det var en glädje också. Vi hade verkligen pressen på oss. Vi började serien ganska dåligt också, hade en period när det såg mörkt ut, och vann bara med någon enstaka poäng till slut.
Även om Emelie Johansson känt på flera positioner är det som central mittfältare hon är mest van att spela.
– Det är där jag spelat mest, men just min andra säsong på Åland spelade jag mest på en wingback-position. Även om jag var lite innermittfältare också. Senaste säsongen var jag mest innermittfältare men vikarierade lite på en kant och även i en forwardposition någon gång.
Vad är det sagt att du ska vara här?
– Vi fortsätter att arbeta fram det. Det är inte riktigt klart hur allt landar.
Hur ser du på matcherna ni spelat hittills?
– För min egen del var det väl känts lite sådär, men bättre nu i senaste matchen (IFK Kalmar, intervjun gjordes innan helgens match). De första tre matcherna fick vi försvara oss väldigt mycket och hade inte bollen så mycket. Då kändes det bra defensivt men offensivt fick vi inte till det och jag kom inte in i min roll heller så bra. Men jag hoppas att det är på gång nu, man ska ha tålamod när man byter miljö.
Har du någon personlig målsättning med året?
– Att spela så mycket som möjligt och få någon slags kontinuitet i spelet med boll.