EM-kvalet för P18-landslag pågår i en vecka där fem matcher spelas i Norrköping och en i Linköping.
Sverige, Cypern, Kosovo och Ukraina ska mötas. För Ukraina, som har varit under konstant attack från Ryssland sedan invasionen inleddes den 24 februari, är det självklart speciellt att vara på plats i Norrköping mitt under brinnande krig.
Fotbollen kommer i skymundan på ett sätt men är samtidigt ett medel att visa att nationen finns, andas och kommer överleva.
Att Ukraina vinner den första kvalmatchen mot Kosovo efter ett mål av Yehor Yarmoliuk i den absolut sista sekunden känns nästan symboliskt för en nation som samtidigt utkämpar ett verkligt krig på hemmaplan.
– Vi lever, säger förbundskaptenen Sergii Nagorniak på engelska när han kommer ut från omklädningsrummet efter matchen.
Ukraina var snäppet bättre i matchen och vann logiskt, även om det var surt för Kosovo. Den taktiska matchanalysen utelämnas helt av Sergii Nagorniak – men inte betydelsen av att Ukraina faktiskt kan resa och spela fotboll över huvudtaget.
– Det var väldigt viktigt för oss att vinna. Vi har inte spelat tillsammans på länge. Den här vinsten är för vårt folk, för vår militär, säger han.
Känns det konstigt att spela fotboll när det är krig i hemlandet?
– Det är väldigt svårt. Vi är här nu men det är fruktansvärt för vårt land. Men det är viktigt att visa att Ukraina lever, Ukraina är inte dött. Stödet för oss är viktigt också.
Är det en extra stolthet att representera Ukraina just nu?
– Ja. Exakt.
Ukraina har haft väldigt knappa förberedelser inför EM-kvalet med tanke på kriget. För det första är delar av landet fortfarande under rysk ockupation och spelarna som är fast där är inte tillgängliga över huvudtaget.
I stort sett hela landet är dessutom utsatt för terrorbombning också så det har inte varit möjligt att samla laget för att träna.
– Det är svårt för alla landslag. Vi har inte tid, allt vi tänker på är kriget. Vi kom till Polen för två dagar sedan och har bara haft en träning ihop. Det är svårt att vara coach eller spelare då när man inte känner till varandra, konstaterar Nagorniak.
Efter det här återvänder ni till Ukraina, antar jag?
– Ja, det är mitt land så vad ska man göra? Jag älskar mitt land. Men stödet vi får i dag är väldigt viktigt för vår militär.
Vad säger du om hjälpen från Europa och Nato-länderna?
– Jag kan inte säga tillräckligt mycket tack. Vi lever tack vare att vi känner stödet från Europa och det amerikanska folket. Ukraina kommer att vinna det här kriget.
Du är säker?
– Ja.
Hur lång tid tar det?
– Jag vet inte, jag är inte politiker. Tre-fyra månader kanske.
Lagkaptenen Andrii Buleza kommer också ut efter matchen och pratar via en tolk.
– Det var en svår match eftersom vi inte har mycket erfarenhet av att spela tillsammans. Det är tre år sedan vi samlades så vi har inte haft tid att förbereda oss för det här kvalet, konstaterar Buleza med tanke på coronan som var innan kriget.
Han kommer från de västra delarna av Ukraina och har ändå varit relativt förskonad från kriget.
– Jag spelar för en klubb i Kiev men den har flyttat till västra Ukraina nu, berättar han.
Hur har kriget påverkat dig och din familj?
– Det är ganska säkert där vi bor men jag har vänner vars familjer är kvar i en farlig region. Det är svårt och smärtsamt för dem.
Vad betyder det att du och laget ändå kan spela fotboll under de här omständigheterna?
– Det är en stor ära för oss att representera Ukraina. Vi måste spela eftersom vi vill visa det för folk och göra dem lite gladare. Det är viktigt för oss att vårt folk ser oss spela fotboll på en plan. Vi känner ett stort ansvar.
Sveriges kvällsmatch mot Cypern, också i Norrköping, slutade 0–0.