Glen Riddersholm.
Ett sätt att placera sig själv i förståsigpåarnas skamvrå är att kraxa igång som en olyckskorp i mitten av december, fyra månader innan den allsvenska premiären, och hävda att de positiva IFK-inslagen är lika lätträknade som hårstråna i Tony Martinssons lugg.
Men handen på hjärtat: hur många glädjeämnen hittar du här och nu?
Laget tog sig i mål på skakiga ben, har precis önskat Linus Wahlqvist Egnell lycka till i Polen, den vit-blå delen av staden är nipprig gällande Christoffer Nymans besked och riskerar att möta en framtid utan sina två kaptener med strax över 450 seriematcher för klubben.
Jonathan Levi? Ett år kvar på kontraktet, men kändes så off från sommaren och framåt (läs: efter Norling) att ett miljöombyte skulle gynna både spelare och förening.
Arnór Sigurdssons låneavtal gäller till i sommar.
Som landslagsmannen lyst i ett trasigt bottenlag saknas det självklart inte intressenter och även om IFK helst inte pratar utåt om att de vill köpa tillbaka 23-åringen så lever drömmen – som lär stanna vid en dröm.
Det har inte saknats spelare som placerats i samma mening som IFK under silly-perioden, men det som betyder något är vad som mynnar ut i kontraktsskrivande.
Två oprövade 18-åriga talanger från Ghana och Isak Ssewankambo. Det var inte så att årskortsförsäljningen stack iväg.
Stephen Bolma gjorde visserligen mål under provspelet, men fyra år med provspelaren kändes att ta i.
Mittbacken Kojo Peprah Oppong är mer av en oslipad diamant, men här och nu väntar vi alla på att det ska smälla till på nyförvärvssidan.
Innan det sker behövs det kapas i den överbefolkade, snedbyggda truppen.
Tolva, sjua, sexa, femma är stagnationen i tabellen de fyra senaste säsongerna och för en klubb som både tappat fart och grumlat sin egen identitet, är det en omstart där man ska hitta sig själv med en "framåtlutad fotboll" och bli klubbstyrd igen.
En strategigrupp har satts ihop för att ena spretiga rester och trygga att man inte hamnar där man är just nu igen.
En tränare som visat att han kan vinna både ligan och cupen i Danmark och samtidigt utveckla spelare – och inte drar sig för att poängtera sin förträfflighet på respektive område – ska med sin kravfyllda stil ta Kamraterna på rätt spår.
Under nedsläckningen har Sead Haksabanovic, Ìsak Bergmann Jóhannesson, Abdulrazaq Ishaq och Samuel Adegbenro tryggat ekonomin och kvalitén, men med undantag för Arnór Sigurdsson har inte nyförvärven varit i närheten.
Nästa stora försäljning? Den kan dröja. Det finns muskler att handla för, men hur mycket lockar det att komma till ett Peking i oklart skick?
IFK avslutade ett matt år med att visa att man kan spela en bättre fotboll än haveriet som plågade supportrarna fram till Djurgården och Häcken men det gav bara en pinne.
Du behöver inte vara mycket av en skeptiker för att måla med svarta penseldrag. Jag är faktiskt förvånad att oron inte är större.