Det var som om Maths Elvfendal såg den sena pungsparken komma.
När Jeppe Andersen la upp bollen för att mata in frisparken i IFK:s straffområde gestikulerade, gapade och viftade IFK-ledaren instruktioner mot sin egen box.
Förgäves.
En touch i röran på Christoffer Nyman, en lös boll och smack.
Abbe Khalili med avgörandet, Hammarbys första seger i Norrköping på 19 år och om läget var dystert för Kamraterna innan – vad sätter vi för rubrik på det här?
Det är inte en enkel sjucentimeters-dutt mellan Filip Dagerstål och Eric Smith att försöka söka klarhet hur man kan gå ifrån att äga en serie, spela den bästa och mest vägvinnande fotbollen till att befinna sig i vad som just nu framstår som ett fritt fall.
Tre raka torsk.
Fem matcher utan seger och det var länge sedan jag såg IFK vara bortalag på Östgötaporten under stunderna när Bajen inte lånade ut bollen.
0–1 efter en fast situation.
1–2 efter en fast situation.
Det är inte ett överbetyg till försvarsspelet och det är inte direkt något som suttit ihop under det här vinstfria hålet som Peking halkat ned i.
Däremellan jämnade Pontus Almqvist ut orättvisan i straffstatistiken med dyket mot Kalle Björklund.
Bolljagandet sög musten ur Alexander Fransson och Eric Smith i första hand och det var med Almqvist (i paus), Isak Bergmann Jóhannesson, Jonathan Levi och Andreas Blomqvist som IFK kunde ta tillbaka matchen och gick för ett avgörande.
Men är det uppförsbacke så är det. Då nosar man på ett ljus i tunneln men åker på en saftig smäll på snoken.
IFK Norrköping har spelat bort sig från guldet, det sista lilla hoppet dog på stopptid i den annars sköna augustikvällen och ska vi dra fram topp tre som innebär Europaspel känns inte det heller speciellt rimligt som Jens Gustafsson coachar sitt lag.
Hattandet med Isak Bergmann Jóhannesson bör upphöra snarast.
Ge killen en plats på mitten. 4-3-3 och 4-4-2-plocket tyder inte på en förmåga att kunna växla spelsystem.
Det luktar panikåtgärd som känns onödig med en trupp som är den bästa och spetsigaste på länge.
Vidare så ska självklart Pontus Almqvist ha mer utrymme, mer speltid. Ett par IFK-spelare gick ut och mötte en grupp besvikna fans utanför arenan efter slutsignalen.
Det var ett konstruktivt och bra snack som avslutades med en nu jävlar tar vi tag i det-applåd.
Samtidigt: att IFK hamnat där, med fansen fyllda av frågor och besvikelser, är anmärkningsvärt.
Och känns onödigt.