1. IFK TYCKTE INTE SYND OM SIG SJÄLVA
Dag två av firande för 125-åringen som klev ut till säsongens högsta publiksiffra hemma (9 377), möttes av ett nytt praktfullt tifo som täckte hela Curva Nordahl och ett behagligt försommarväder.
Inspirerat, taggat och...
...0–2 i baken.
Elfsborg kunde inte bry sig mindre om att försöka bidra till feststämning och var allt som inte hemmalaget var i effektivitet när de kopplade grepp om söndagsmatchen.
Oliver Zandéns vänsterskott hade varit plockpotatis för Oscar Jansson – om bollen inte hade touchat Daniel Eids fot och när gästerna dubblade ledningen var det så mycket Elfsborg över målet: Simon Olssons servering i en perfekt synk med Rasmus Alms löpning och chipp.
Där kunde IFK tyckt synd om sig själva. Sjunkit ihop och gått på semester. De valde en annan väg. Ledda av Christoffer Nyman som bestämde sig för att ta det där ansvaret som alla förväntar sig och som det här laget står och faller med.
Att reduceringen kom så snabbt efter 0–2 var livsviktigt. Att det blev en IFK-poöng till slut efter den här urspårade drabbningen är värt att applådera. Två pinnar för lite för att kunna kvittera ut ett godkänt vår-betyg? Jag lutar åt det, men det är inga mil upp för ett lag som kommer se annorlunda ut efter sommaren.
Det kunde blivit 4–5. Eller 6–6 om alla ribb - och stolpträffar, frilägen och nästan-chanser gått in.
2. SPORTCHEFEN FÅR STÄLLA SOLSTOLEN OCH SLITA
Tony Martinsson stod och iakttog presskonferensen från håll. På podiet satt Rikard Norling och svarade på frågor om han tycker att nio poäng upp till Häcken går att ta igen. Om det ska ske är det en förutsättning att den här truppen spetsas och breddas. Och det kommer hända. Medan spelarna tar ledigt och hämtar krafter kommer "Tonna" behöva hitta en lekkamrat till Christoffer Nyman, en ersättare till skadade Jean Carlos de Brito och gärna någon till som går direkt in i en startelva.
IFK Norrköping är det lag som haft mest kontinuitet i startelvan. Gott så, men det säger också en del om ett truppbygge som rimmar dåligt med ambitionen att vara ett topplag.
På vägen har Kristoffer Khazeni och de Brito gått från att konkurrera som startspelare till att inte räkna med alls. Viktor Agardius har inte spelat en minut de tio första omgångarna och är ettt stort frågetecken. Det kommer hända saker i den här IFK-truppen. En silly-sommar som ska bli högintressant att följa.
Tony Martinsson får helt enkelt ställa solstolen. Det är inget jättetacksamt utgångsläge inför hösten, men det går att skaka liv på allvar i det här med rätt nyförvärv. Att det hittas förlängningar med Christoffer Nyman och Filip Dagerstål känns minst lika viktigt.
3. INKASTADE SAKER GÅR BORT – ANNARS HAR INTE STÖDET VARIT PÅ DEN HÄR NIVÅN
IFK ligger nia i den allsvenska tabellen. Det påverkar inte supportrarnas kärlek eller engagemang som just nu slår rekord i och runt IFK. Ser vi till uppslutningen på Curva Nordahl, de stora bortaföljena och tifona som hivas ut mer eller mindre i varje allsvensk omgång så är det en passion som stegrats under året.
En extra stark törst efter pandemiåren? Kanske? Rätt personer på planen som vinner fansens kärlek – även när inte resultaten går med.?
Kanske.
Möjligtvis att det är en kombination, men under hela 125-årshelgen som kulminerade med en spårad offensiv urladdning mot Elfsborg så har det varit ett förstärkt intryck att IFK Norrköping backas upp på läktarna på ett sätt som vi inte sett tidigare.
Samtidigt: jag avskyr att vifta med pekpinnar, men att matchen tvingas pausas för att saker kastas in på planen – trots vädjan från arrangören vid upprepade tillfällen – är skandalöst och uselt.
4. PONTUS ALMQVIST SKULLE SMAKA
Om man får spåna i vad som kan tänkas landa hos IFK under sommaren så känns Pontus Almqvist både som en realistisk och klockren spetsvärvning. Martinsson har aviserat att han planerar en sittning med speedkulan.