De senaste dagarna har IFK lanserat den nya låten som ska ta över från Kamratsången och spelas när spelarna gör entré på hemmamatcherna.
Markus Krunegårds Ett liv, ett lag har fått ett positivt mottagande så här långt och Pontus Franzén sällar sig till den skaran. Trots att bytet innebär att det inte längre är hans stämma som kommer att höras när laget kliver in till match.
Till Sporten säger han:
– Det känns fantastiskt. Underbart. Vilken dänga! Prinsen av Peking, vilken kung. Han får ta över alla dagar i veckan.
Känns det som en låt som kommer att funka på Östgötaporten?
– Det är jag helt säker på. Jag upplever redan att IFK-familjen har tagit emot den på ett fint sätt. Sedan är det tråkigt att det kommer att dröja en stund innan vi kan köra den live på riktigt. Men den som väntar på något gott ...
Vad blir viktigt för att det ska bli den stämning som är tänkt med den nya låten?
– Nu får man börja läsa in sig på texten så att den sitter. Det kommer säkert att kännas lite speciellt första gången, men jag tror att det kommer att sätta sig rätt snabbt. Sedan hoppas jag att IFK presenterar den på ett bra sätt också, med texten på storbildsskärmen till exempel.
Låten som Markus Krunegård gjort är ganska avskalad, en ballad som har starka referenser till Norrköping som stad men tämligen fri från fotbollsklyschor. Pontus Franzén gillar det.
– Den är tidlös och universal. Och med tydlig Norrköpingsprägel i melodi och text. Den är lagom, en sådan här låt får inte bli för "lökig", den får inte ta över sin egen känsla. Jag önskar att jag kunde säga något negativt, haha. Men den är fem av fem.
Curva Nordahl lär sjunga med när det väl är dags, om man ska tro även övriga reaktioner i diverse sociala medier. Calle Ågren brukar se matcherna från VM-läktaren. Om den nya låten säger "universums störste IFK-supporter":
– Jag tycker att den är bra, men det behövs lite fler lyssningar. Jag har bara hört den en gång än. Kanske att det skulle behövas lite mer ös i en sådan låt, men jag tror att den kommer att växa.
Var det läge för något nytt eller hade du varit okej med att ha kvar den gamla också?
– Jag är gammal och gillar det gamla, haha. Jag hade inte haft något emot att ha kvar Pontus (Franzén) heller. Det hade gått lika bra. En låt får inte bli för lång, inte upp mot fyra–fem minuter.
Om man ska hitta en fördel med läget nu är det att du lär hinna lära dig texten innan det lär bli fotboll med publik igen.
– Jag är hellre olärd om jag hade fått gå på fotboll igen. Abstinensen är stor.