Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En IFK-halvlek som faktiskt var obegripligt svag

2–0 mot AIK för en dryg vecka sedan kändes som att IFK var på väg mot något att bygga på. Nu? Efter första halvleken mot Varberg står vi där med fler frågetecken än på länge.

Linus Wahlqvist deppar efter förlusten.

Linus Wahlqvist deppar efter förlusten.

Foto: Bildbyrån

Fotboll2021-05-17 21:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De tunga skyfallen de senaste dygnen hade lagt vart och vartannat gärde under vatten längs väg 41 mot Varberg. Det var bitvis svårt att se om det var en sjö eller fast mark som lagts under vatten som man passerade.

Sett till det bjöd ändå Varberg Energi Arena på helt okej underlag, även om det såklart var både tungsprunget och något helt annat än konstgräset i Norrköping.

En förklaring till det som hände? Knappast. Underlaget kan långt från förklara IFK:s första halvlek, även om man bitvis såg helt oförberedda på den matchbilden det skulle bli mot ett fysiskt starkt hemmalag på naturgräs.

Det var alldeles för svagt. 

Varberg dominerade IFK taktiskt, vann nästan alla dueller och var bättre på i stort sett alla positioner. Det var den uppenbara sanningen efter 2–0 som, i alla fall fram till de sista minuterna före pausvilan, mycket väl kunde ha varit mer.

IFK kom inte rätt i mycket.

IFK:s offensiva spets skapade ingenting och försvarsspelet var precis lika skakigt. Som när Robin Simovic (planens nyttigaste spelare) fick vända runt i straffområdet och skicka in 1–0.

Som när Tashreeq Matthews fick öppet läge och kunde sätta "tvåan".

Som när det var nära fler mål ett antal gånger till.

När IFK väl fick till ett par anfall värda namnet precis före pausen var man nära en reducering men det var så dags då. Andra halvleken blev ett enda långt, men oftast ganska fruktlöst, försök till forcering där Varberg bekvämt kunde ligga rätt och i och med att man fått matchen precis dit man ville kunde man långa stunder kontrollera.

IFK var absolut bättre efter pausen än före. Man kom mer rätt i positionerna men fortsatt en bra bit från det som det här laget borde kunna prestera med tanke på de spelare som man har till sitt förfogande. Maic Semas reducering blev mest ett hopp om poäng som aldrig kom riktigt nära.

En match till väntar inför EM-uppehållet. Mot Elfsborg blir det absolut något helt annat än det här, en helt annan matchbild och en helt annan fotboll som säkerligen passar IFK bättre.

Men framför allt blir det en match som visar vägen vart IFK kan ta det här inför det som väntar efter EM. Hittills har man visat upp bra saker, som mot AIK och Örebro, men också en väldigt låg lägstanivå som första halvleken mot Djurgården och nu mot Varberg.

Bättre än så behöver det alla gånger bli.