2015.
Att beslutet är fattat är inte samma sak som att det är lätt att hantera.
Det är en imponerande era som placerar Alexander Radesjö på topp fyra-listan över flest antal spelade tävlingsmatcher för Sleipner – och det är inga mil upp till att klippa ytterligare platser.
– Jag är trea och har 307 tävlingsmatcher. Tore Keller, tvåa, har 309, berättar Sleipners eldsjäl Bengt Karlsson om listan som toppas av Göran Linder med 336 framträdanden.
Radesjö bär på bitterljuva känslor som kommer förstärkas ju närmare slutsignalen mot Söderköping kommer.
– Jag är lite rädd för att det kommer kännas tomt. Det här, fotbollen, har varit min identitet sedan jag var liten. Träna och ladda för match. Det kommer nog bli väldigt konstigt när det är slut, säger 34-åringen.
Mäktiga 13 säsonger för "Randigt".
Ett två år långt gästspel i Smedby innan det blev en återkomst på Platinumcars Arena, men nu räcker det för tvåbarnspappan som arbetar som låg- och mellanstadielärare på Villastadsskolan.
– Jag hade inte koll på siffran, 298 matcher, och ska jag vara ärlig är det lite störande att inte nå 300 men jag känner mig själv. Det skulle aldrig bara bli två matcher till om jag klev in i nästa säsong. Då blir det en hel säsong till, fortsätter Radesjö och vidrör därmed bilden som han skapat av sig själv som spelare.
Inget halvdant. Alltid hårt jobb. Löpa. Men också med en bra touch. Spelartypen en tränare aldrig kan få för mycket av.
– Nu känns det som ett bra läge att varva ned. Vi går upp. Det kommer krävas mer tid i tvåan. Jag har inte kunnat köra fullt ut och har missat ett pass i veckan. Jag blir äldre och har två barn på sex månader och tre år.
– Men trots att beslutet är taget, att jag haft det i bakhuvudet ett tag, så var det en märklig känsla efter Boren-matchen senast. Det blev på riktigt, säger Radesjö om 1–1-krysset som definitivt säkrade Sleipners serieseger.
Fostrad i IFK Norrköping där 34-åringen tränade regelbundet med A-laget sista säsongen, bytte Alexander Radesjö till Sleipner inför säsongen 2006.
2005. IFK Norrköping är moderklubben där Alexander Radesjö tränade regelbundet med A-laget innan han bytte till Sleipner.
Fram till 2016 spelade "Rade"mer eller mindre varje minut, men lockades av vad Smedby presenterade och bestämde sig för ett miljöombyte.
– Inget jag ångrar. Det var en annan roll för mig där. Jag blev lagkapten, skulle vara lite förebild för de yngre och jag tror vi la grunden till att Smedby går så bra idag.
2020 var Radesjö åter i Sleipner för två avslutande säsonger som sammanlagt ger 298 seriematcher när han drar på sig matchtröjan på söndag.
Hade det inte varit en halverad coronasäsong förra året hade han passerat 300 tävlingsmatcher.
– Jag är inte sliten. Kroppen känns fräsch, men jag hade covid och det satte sig på lungorna. Det tog ett tag att komma ikapp. Annars har jag knappt haft några skador. Det har gjort att antalet matcher tickat på.
Finns det en stolthet över att nästan nå 300 matcher?
– När det ska summeras, ja. Jag tycker det här är lika roligt fortfarande men det finns annat i livet nu. Sleipner har känts som familj. Jag har trivts i alla upplagor.
Vad är bästa minnet?
– Seriesegrarna. Jag fick samma fråga av Sleipner. Man håller ju på för att vinna och det känns bra att kunna sluta när vi är tillbaka i division 2.
Med en drös tränare under den trofasta Sleipner-tiden – Tor-Arne Fredheim, Kent Karlsson, Richard Holmlund, Kent Hellström, Josef Massi och Robert Axelsson – är det ett namn som sticker ut och blir Radesjös svar på frågan vilken ledare som gjort starkast intryck.
– Tor-Arne. Han skolade in mig i A-truppen. Jag fick spela mycket, startade och även om han kan vara hård så lärde jag mig mycket.