Den här krönikan bör komma med en varningstext. Det här riskerar att bli kladdigt och supportervänligt i överkant – men jag känner att jag behöver få ur mig raderna.
När Christoffer Nyman för tredje gången på 13 minuter (!) la upp bollen på straffpunkten mot Falkenbergs FF i måndags försökte han först att ge bort chansen till ett hattrick.
– Jag frågade Sead (Haksabanovic) om han ville ta den. Men han var snäll och lät mig få chans på hattrick, sa "Totte".
Haha.
Tillåt mig le med hela ansiktet.
Christoffer Nyman firar tio år som poster boy, målgörare, kelgris och ambassadör för IFK Norrköping.
Ett decennium har passerat sedan pojkspolingen byttes in på Ängelholms IP och naglade sig fast i supportrarnas själ.
2020 hittar han fortfarande rätt knappar att trycka för att påminna oss vad han är gjord av och står för.
Nyman lyckas fortfarande stärka sitt eget unika varumärke och särställning i klubben.
Medlen är desamma – en total osjälviskhet, löpa och kämpa före stjärnfull mättnad samt total ödmjukhet – men i år är det en specifik skillnad i Nymans spel.
Han nätar som aldrig förr.
16 mål och det blir svårt att hålla honom ifrån att ta hem titeln som allsvensk skyttekung.
200-strecket i antal matcher för moderklubben passerades nyligen och med tanke på att 28-åringen skjutit upp IFK Norrköping i allsvenskan, vunnit SM-guld, rusar mot skytteligatiteln och har fått en läktarsektion döpt efter sig, är det inte bara i historieböckerna som Christoffer "Totte" Åke Sven Nyman kommer kunna stoltsera med imponerande prestationer och siffror.
Han har eller kan inte fuska till sig fördelar. Nyman väljer att ta kampen och står hela vägen.
I en anfallarens ryggrad finns det inpräntat att lägga sig om en osmidig försvarare drar och håller i din tröja för länge.
Speciellt i straffområdet.
Falkenbergs opolerade fransman Grégoire Amiot var inte direkt diskret i sitt defensiva agerande mot Nyman – som valde att stå på benen hela vägen och avsluta.
Oavsett om det var straff eller inte – Adam Ladebäck valde att blåsa – så är spelstilen lika ofläckad som personligheten.
Ett par tuffa år i tyska andraligan kunde inte ändra på det och det finns säkert negativa delar att hitta i att Totte inte utvecklat ett skarpare sinne för att vinna sig fördelar, men som jag signalerade för tidigt: det här är inte den sortens spalt.
Den här handlar om en fotbollsspelare, kulturbärare och person som självklart skulle vara den som fick lagkaptensbindeln efter Andreas Johansson.