Tre matcher utan förlust. Sju poäng och en tidig seriefinal redan nu på Eleda Stadion för ett IFK som gjort det stundtals ganska bra i inledningen på säsongen och skapat sig lite arbetsro med en tidig och bra poängskörd att bygga på.
Malmö borta skulle bli det första riktigt stora testet var laget står.
Ett Henrik Rydström-tränat lag som inlett med tre raka segrar och, även om man inte alltid imponerat fullt ut, gjort det MFF ofta brukar vara så bra på (bortsett förra året). Vinna matcherna oavsett hur det ser ut.
Hur skulle IFK stå sig mot det?
Hur skulle man matcha ett av allsvenska bästa lag?
Under vissa perioder i matchen helt okej, men samtidigt visade 90 minuter fotboll – plus tillägg – hur långt kvar IFK ändå har till att matcha de bästa. Malmö visade från start att det inte skulle bli något gratis för ett ungt Peking. Det var påkopplat direkt och när Isaac Kiese Thelin nickade in 1–0 var det startskottet på en riktigt tuff halvtimme för IFK som fick slita för att stå emot och hade svårt att behålla bollen några längre stunder inom laget.
Det blev mycket löpa utan boll, knappt något alls uträttat offensivt där hemmalaget effektivt höll Arnór Sigurdsson och Christoffer Nyman borta från bollen och de farliga ytorna. Det kunde ha varit något mål till men IFK kom ändå undan med bara ett måls underläge.
I den andra halvleken lyfte laget spelet en del, inte minst genom en pigg Kristoffer Khazeni som var bra i sitt timmeslånga inhopp. Men så många farliga lägen skapade man inte och när man till slut skulle gå för kvitteringen med ett par offensiva byten öppnade det upp sig bakåt istället.
Det utnyttjade Malmö.
3–0 och kassaskåpssäkert till slut.
Det är den här skillnaden det är på ett bra Malmö och ett IFK som fortfarande är under utveckling. Malmö är helt enkelt mer färdigt just nu. Eller som Glen Riddersholm uttryckte det; "vi spelar inte i samma liga som Malmö just nu".
Det kanske är att ta i, men det är i alla fall den här skillnaden det är mellan ett givet topplag och ett lag som har en bit kvar dit.