Tvåmålsledning hemma mot Östersund med 18 minuter kvar.
Vad kan möjligen gå fel? Vad kan inte när dagens IFK Norrköping kliver in på en fotbollsplan?
Fascinerande hur ett lag kan säcka ihop så fullständigt.
Frapperande hur bräckligt det här bolltrillande, tekniskt välutrustade bygget är bakom sin fina fasad.
Exteriören krackelerade någonstans efter tio omgångar och genom sprickorna blottades avsaknaden av härförare och ledare med kunskap att fånga upp ett begynnande fall.
Det är synd att påstå att det ser bättre ut efter 18 matcher. När det här laget faller, då brakar det fortfarande genom allt vad ramar och spelidé heter.
Plan B är fortfarande plan A och är fortfarande lika lätt att läsa. Med sargade självförtroenden och bomullspsyken har "Peking" gått från mardrömsmotståndare till vad tabellen allt tydligare visar: ett mittenlag.
Det här var ju annars kvällen för IFK Norrköpings efterlängtade, välbehövliga och viktiga trepoängare som skulle ta laget tillbaka in i säsongen.
2–0 upp efter Jonathan Levis drömmål och Christoffer Nymans tionde fullträff.
Det slutade med att Isak Bergmann Jóhannesson frustrationstömde sina lungor med att skrika ur sin besvikelse så det dånade över ett öde Östgötaporten.
Ett bräckligt och pojklagssjukt IFK Norrköping klarar inte att stå emot en motgång.
Klubben har snidat ihop en trupp som vill spela, äga och kontrollera men tummade, för att inte skriva: nonchalerade, vikten av att ha elaka tänkare.
Det är en smärtsam repris match efter match och vi fick se det igen när kvällen tappades fullständigt.
Skadorna på Christopher Telo och Henrik Castegren rörde om och orsakade onödigt mycket oreda men står du för så många felbeslut åker du dit. På nytt.
1–2: Blair Sebastian Turgott och det spred sig med en gång en oro som lyste igenom.
"Helvete, det är ju 20 plus tillägg kvar".
2–2: Thomas Poppler Isherwood.
Ytterligare panikpåslag.
"Vi kommer tappa det här".
Det hade IFK Norrköping gjort också om det inte vore för Isak Pettersson men poängen gav vare sig svar eller lugn.
Jens Gustafssons hög med belackare växte ytterligare och debatten kring hans IFK-framtid (nu pratar jag Norrköping) kommer skruvas upp.
Avståndet till att managern får packa väskan ser jag fortfarande som en bit bort, men laget är så skört, så skört att man är rädd att fälla IFK med blotta blicken.