Lagfoto från 1977. Janne Johnsson trea från vänster i mittenraden. Peo Eek längst ned till höger.
– Lite som Grevinnan och betjänten va? Vi kör samma procedur varje gång, säger Janne Johnsson och backar ned från uppfarten till huset där Per-Olof Eek och hustrun Elisabeth bor med schäfern Yana.
IFK Norrköping–Helsingborgs IF i ett viktigt bottenmöte är en dryg timme bort och i passagerarsätet sitter Per-Olof Eek och svär.
Över en säsong som testat IFK-hjärtat och för att det är svordomar som den verbala kommunikationen till största delen består av efter hjärnblödningen han drabbades av i december 1999.
En smäll som tog ifrån honom nästan hela talförmågan och kastade omkull tillvaron för han själv och familjen.
När inte orden räcker till blir det teckenspråk i luften som Janne Johnsson lärt sig att fånga upp och förstå.
– Ibland ringer han och bara vill prata och kolla läget. Det är inte alltid jag förstår, men med lite tålamod och gissningar så brukar det alltid lösa sig, säger Janne när han styr ut på motorvägen genom en höstlik discoboll av färger.
Föga överraskande är samtalsämnet IFK på vägen in mot stan. Den här onsdagskvällen står laget vid ett vägskäl mot ett ännu mer pressat Helsingborg.
– IFK måste vinna. Sen om de spelar grisfotboll – det spelar ingen roll. Bara de får in bollen. Inte trodde man att det skulle gå så här. Varför släpper de in så mycket mål under de sista minuterna? De backar hela vägen ned till egen målvakt. Annars kliver man upp 15 meter om man har självförtroendet.
Peo nickar.
Halsduken på kompis. Janne Johnsson ser till att Peo inte fryser och att klubbmärket syns.
Försvararen, med över 200 allsvenska matcher för IFK Norrköping, lärde sig att älska en klubb som han har samma starka relation till som nybliven 71-åring och som varit en trygg punkt under de mödofyllda åren efter hjärnblödningen.
Lika betydande är Janne Johnsson och ser man till vad föreningen vilar sin mest fundamentala grund på, kamratskap, är det en tavla i sig att de två vännerna kan gå armkrok in på Platinumcars Arena 45 år efter att de spelade.
– Det Janne gör... det betyder så mycket. Jag uppskattar det enormt. Matchdagarna, när IFK spelar, och att vi kan göra det här tillsammans. Det betyder mycket, säger Peo.
Det syns och märks på honom hur högt han värdesätter den väl inkörda rutinen med att bli hämtad, skjutsad och se favoritlaget med Janne vid sin sida.
– Nu orkar inte Peo gå lika långt, men förr satt vi i restaurangen innan matcherna. Vi kör på hans premisser. Hur mycket Peo klarar och orkar. Som spelare hittade vi varandra tidigt. Idag träffas jag, Peo, Eine Fredriksson och Jan-Åke (Jonsson) med familjer när vi kan. Vi är kamrater, kort och gott, säger Janne.
Men du och Peo konkurrerade om samma plats när ni spelade?
– Ja, vi var ytterbackar båda två. Och Peter Liljedahl. Man vet vad som gäller. Man kan inte vara avundsjuk. Då kan man sluta, det gäller att kriga. Jag räknade ut någon gång att jag har nästan suttit två säsonger på bänken utan att spela.
Hur var det?
– Vad ska man göra? Det är bara att bita ihop. Jag kom från Sleipner till IFK 1976. Jag som är från Norrköping, det var stort att spela för IFK. Jag tyckte att det gick bra i Sleipner men när jag kom till IFK var jag ett rundningsmärke innan jag kom in i det, minns Janne.
Per-Olof Eek och Janne Johnsson.
Peo var en IFK-veteran när nyförvärvet från "Randigt" kom in i omklädningsrummet. En tongivande person som vann respekt genom att aldrig vika ned sig.
– En ledare som man såg upp till. 90 minuter stenhårt och han var likadan på jobbet som säljare – uppskattad och gav alltid allt, minns Janne.
När bilen parkeras vid entrén till VM-läktaren kliver Janne ur och ser till att halsduken är korrekt virad runt Peos hals. Handskarna åker på för att gardera sig i den krispiga höstkvällen.
När IFK-elvan släpps är inte Linus Wahlqvist Egnell (blev pappa för andra gången samma dag) med och även Arnór Sigurdsson saknas, skadad.
– Åh fan, säger Peo.
Du tror att de vinner ändå?
– Ja, svarar han med ett leende.
När spelarna kommer ut för att värma upp har Janne Johnsson redan ledsagat sin vän till platserna de alltid sitter på och med Arnór Traustasons ledningsmål är det en lättnad och glädje som fyller Parken.
Innan slutsignalen bjuder Jacob Ortmark på en drömvolley. 2–0, tre poäng och ett stort steg mot nytt kontrakt.
Peo Eek och Janne Johnsson får en enkel resa tillbaka till Svärtinge. Ett år som inte varit lysande på något sätt för IFK Norrköping rubbar inte vänskapen mellan två tidigare lagkamrater.