Molly Wiklander har spelat i IFK Norrköping sedan 2020.
Flytten från IFK Norrköping till Bröndby blev officiell i söndags. Sedan dröjde det bara några timmar innan Molly Wiklander hade dragit på sig Bröndby-dressen för första gången och debuterat i danska ligan.
– Det gick fort, men det gör det i fotboll ibland. De gick ut med det på söndagen men jag har varit här i Köpenhamn sen i torsdags, säger Molly Wiklander.
Hon fick hoppa in i 60:e minuten i hemmamatchen mot Köge. Det stod 0–0 då men Bröndby lyckades hitta ett segermål med den tidigare IFK-spelaren på planen. På tilläggstid nickade Julie Tavlo in 1–0 efter en hörna och såg till att Molly Wiklander blev en vinnare i sin debutmatch.
– Det var riktigt kul. Det är klart att det var nervöst de första minuterna men tjejerna i laget hjälpte mig att komma in i det. Det var kul att få vara med, säger anfallaren.
Molly Wiklander är fostrad i Smedby AIS och gjorde en säsong i Lindö FF innan hon tog klivet till IFK Norrköping 2020. Hon har spelat 69 seriematcher för "Peking", gjort sex mål och är en av de spelarna som varit med på resan de senaste åren där klubben klättrat i seriesystemet och etablerat sig i allsvenskan.
Förra säsongen var hon utlånad till Sundsvall i elitettan och gjorde 16 mål. Den här säsongen blev det två starter och tio inhopp för IFK i allsvenskan. Att speltiden inte blivit så stor som hon hade hoppats på är en av anledningarna till att hon nu väljer att ta det här klivet.
– Det var ett gemensamt beslut att jag skulle lämna. Det är smickrande att det finns andra som är intresserade av mig. Bröndby känns som en proffsig klubb och jag har fått ett bra intryck så det känns som rätt steg att ta. Jag har kämpat på i IFK och hållit huvudet högt men någonstans når man en gräns. Man måste ju fortsätta utvecklas. Jag är fortfarande ung och efter ett så bra år som jag hade i fjol så kändes det sådär att sitta på bänken.
Hur känns det att lämna Norrköping och klubben du har en stark relation till?
– Det var inte lätt. Det var jobbigt i torsdags då jag var och sa hej då till tjejerna. Många hade ingen aning om det då jag velat hålla det lite lågt eftersom man inte visste vad som skulle hända. Hela förra veckan var väldigt jobbig. Det var mycket känslor. Det är klart att det känns att lämna staden man är uppväxt i och en klubb man spelat länge för.