Det råder andra förutsättningar för spelarna efter uppflyttningen till allsvenskan, men få lever på sin fotboll. Lönerna är inte tillräckligt höga, helt enkelt. Enligt vad Sporten erfar har ingen i truppen tjänat mer än 25 000 kronor i månaden under den allsvenska debutsäsongen.
Det gör att inkomsten behöver drygas ut.
Åtta av spelarna i truppen den gångna säsongen – utlånade Molly Wiklander, Clara Flenhagen och Selma Nyström är inte inräknade – var heltidsproffs, sex av dem studerar och åtta har ett civilt arbete vid sidan av fotbollen.
Några exempel:
Backen Irma Cajlakovic blev i början av året färdig som arbetsterapeut. När hon nu lämnar klubben var en anledning, enligt tränaren Tor-Arne Fredheim, att 27-åringen inte vill pausa den civila karriären.
– Jag hade gärna sett att Irma varit kvar, men hon känner inte att orken finns för att satsa enbart på fotbollen och då landade vi i att det är bättre att inte gå vidare. Det var ett gemensamt beslut. Rent fotbollsmässigt är det inga frågor på att hon håller, sade han.
Lagkaptenen My Cato, mittbacken Ebba Handfast och anfallaren Wilma Leidhammar arbetar hos ett bemanningsföretag. Amerikanskan Nicole Robertson, elitettans skyttedrottning 2022, driver eget företag, med bland annat en egen träningsapp.
Sabina Ravnell arbetar deltid på IFK Norrköpings eget gym i direkt anslutning till arenan. Hon berättar att det kan vara tufft att få ihop vardagen.
– Fysiskt och psykiskt har det varit jobbigt. Det har varit mycket i livet, slitsamt mentalt. Belastningen, både härifrån (IFK Norrköping), jobbet och när man lever tillsammans med någon, har varit extremt hög för min del. Det är en annan livsstil man lever som fotbollsspelare och det är klart att det tär på en, säger Sabina Ravnell.
Hon är utbildad fysioterapeut och personlig tränare, men arbetar även som massör.
– Jag försöker jobba 40 procent, sedan är det oftast så att det inte blir så lite. Målet är det varje vecka i alla fall, säger Sabina Ravnell.
Det låter ändå mycket?
– Både ja och nej. Jag klarar mig inte på mindre, så är det. Jag måste ju.
Hur ser din tuffaste dag ut?
– Vi har haft två onsdagar där vi börjat tidigt och haft kombiträning, först fotboll och sedan fys på gymmet. Vi har varit klara runt två och sedan har jag börjat jobba vid fyra och slutat vid nio. Det är lite långa dagar, men det ser förstås inte ut så hela tiden. Det där är de värsta dagarna. En "vanlig" dag jobbar jag fyra-sex timmar och så på det en fotbollsträning. Det varierar, men i princip jobbar jag samtliga vardagar.
Hur påverkar det dig?
– Mest den mentala tröttheten. Så blir det med supertidiga morgnar och sena kvällar. Att hela tiden vara på tå för att kunna prestera, det är krävande med båda delarna att ta hänsyn till.
27-åringen, som värvades till IFK Norrköping från lokalrivalen Linköpings FC 2020, har en förhoppning om att spela på högsta nivån så länge att hon får vara med om "Pekings" väg mot toppen av damallsvenskan.
– Vi pratade om det på Cypern-lägret i våras. Då hade vi som mål att inom ett par år ska alla vara fullbetalda. Men där är vi inte just nu. Målet för mig är att få vara fotbollsspelare på heltid. Samtidigt har jag tryggheten med en utbildning att falla tillbaka på när karriären är över, säger Sabina Ravnell.
IFK Norrköpings vision är att damtruppen 2027 ska vara helt professionell.
Det är bara drygt tre år bort.
Hur stegen ska se ut dit ska klubben presentera innan årsskiftet.
– Vi ska träffa hela truppen och kommer att gå ut med ur vi tänker oss, men det är inte färdigdiskuterat internt, säger klubbdirektören Michael Sturehed.
Inför klubbens andra säsong på högsta nivå kan han i alla fall ge klara besked om förväntningarna på 2024.
– Nästa år vill vi etablera oss i den gruppen av lag där vi finns, och kanske utmana Kristianstad och Vittsjö. Sedan ska vi bli stabila där. Avståndet till toppen är stort, det får man inte glömma bort. Även om många tror att det går att köpa sig till toppen. Det handlar också om en vana att spela på en hög nivå under långt tid i de klubbarna. Den respekten ska man ha, även för laget på andra sidan kanalen, säger Michael Sturehed.
Att avståndet mellan de två skikten är historiskt stort ska också räknas med. 19 poäng skiljde sjuan Rosengård och åttan Växjö. Nian IFK Norrköping hade fyra poäng ned till tolvan BP på kvalplats, ytterligare en till nedflyttade Uppsala.
– Vi kommer vara framåtlutade med truppsammansättningen, men är mitt i budgetskedet. Mitt jobb är att säkerställa ekonomin, därefter får damlagets ledning göra sitt arbete, säger klubbdirektören.
IFK lägger nästa säsong ned F19-laget och kommer att banta den allsvenska truppen. Flera yngre spelare räknar tränaren också med att kunna låna ut även nästa säsong.
– A-truppen kommer att minskas till 18 utespelare, två målvakter och två lärlingar i stället, från F17-laget. Vi tar inte in några nya unga spelare. Vi ska försöka få in några stycken som verkligen toppar upp oss, och som har lite erfarenhet från allsvenskan, sade Fredheim i en tidigare intervju med Sporten.
I "Peking"-leden har det ofta nämnts att Tor-Arne Fredheims succébygge tog steget upp från elitettan "ett år för tidigt" och hade varit mer förberett för allsvenskan om avancemanget gjorts nästa år.
Vad har ni behövt tulla på och vad har ni kunnat jobba ikapp?
– Tjejerna hade inte tillräckligt bra förutsättningar, rent fysiskt. Det är ett stort arbete. Det är också en utmaning och påverkar att inte alla är heltidsanställda. Hur mycket är svårt att värdera. På uppsidan finns att vi går in med ett annat lugn, vet vad som väntar och att vi har rutiner. Men vi är medvetna om att det är en tuff vardag för tjejerna, säger Michael Sturehed..
Hur tänker ni kring förstärkningar av ledarstaben?
– De har gjort det jättebra, men det är tajt. Den ska ses över.
Finns tankarna på en sportchef även för damlaget?
– Inte i det kortsiktiga perspektivet. Men vi har anställt en sportkoordinator i en föreningsstyrd roll som ska vara ett stöd och ren hjälp i båda staberna. Det handlar i första hand om mycket praktiskt, som resor. Det kommer vara värdefullt för båda lagen, säger IFK Norrköpings klubbdirektör.