Det var ett sällsynt IFK-drag under transferfönstret? Vad ger du Tony Martinssons jobb för betyg och vad sticker ut mest?
Iwung: Sitt inte i drag, du kan få nackspärr. Ömheten i nackmusklerna börjar släppa. Det var en ansträngning att försöka hänga med när spelarna for in och ut till höger och vänster. Ett silly-rykte hann knappt dö innan två nya poppade upp. Intressant och jobbintensivt, men det är också – hur man än vrider och vänder – ett underbetyg. Det vi sett, och till viss mån fortfarande ser, är en konsekvens av snedrekryteringar, felinvesteringar och halvdana beslut som pågått under ett par år. Det ledde till sparken av Rikard Norling och satte föreningen i en sportslig utsatt tabellposition. Tony Martinssons Islands-spår, spela in Stefan Thórdarson i ett tidigt stadie, identifiera att det fanns ett bra läge att återstarta Arnór Sigurdssons karriär och plocka in lyckade Anton Eriksson, som ingen av oss hade koll på, är det som jag känner i första hand varit utmärkande kompetent sportchefsjobb (vi återkommer till Glen Riddersholm). "Tonna" har nyttjat sina kontakter, haft trumfkort på hand som nyttjats smart med att både Sigurdsson och Arnór Traustason varit i klubben, men jag aktar mig för att slänga med för stora ord gällande "Trasten". Svårtydd status, 29 bast och är han rätt man att ha i en central mittfältsroll? Andri Lucas Gudjohnsen på ett längre kontrakt är gynnsamt. Vi har redan fått se, under 20-åringens korta tid i Norrköping, att en ung spelares karriär kan skifta ofta och drastiskt. Summerat: jag sätter ett mycket väl godkänt betyg på Martinssons sommar. Glen Riddersholm hade knappast hamnat här om inte Tonna blivit sportchef. IFK Norrköping känns som ett bra mycket fotbollslag än för bara två månader sen. Mest utmärkande måste väl faktumet vara att Arnór Sigurdsson väljer att förstärka en allsvensk tabellelva.
CG: Det har varit en prövning att hänga med från sidan, att bevaka den här sommaren som journalist. Jag kan tänka mig hur många timmars arbete som krävts på Tony Martinssons kontorsstol för att ro det här fönstret i hamn. IFK Norrköping har suttit med en obalanserad trupp, det är det vi ser resultatet av den här sommaren där det såklart inte är plusbetyg för tidigare bygge att klubben känner att det krävs så här många nya in under ett och samma sommarfönster. Laorent Shabani kommer nog behöva lite tid att växa in i det, precis som Andri Lucas Gudjohnsen som dock sitter på en stor potential. Däremot är Arnór Sigurdsson och Arnór Traustason riktigt vassa värvningar (med reservation för Traustasons status just nu). Anton Eriksson? Den som överraskat mest på mig, jag gillar verkligen hans mittbacksspel och stil. Betyg på fönstret överlag var det ju dock. Bra. Truppen har fått in nödvändig spets och är starkare nu jämfört med innan sommaren.
"Vi ska inte vara några svärmorsdrömmar" och "fotbollsspelare är moderna gladiatorer", sa Glen Riddersholm och kastade dessutom in Marco Lund i backlinjen: vad är det för förvandling vi ser med dansken – egentligen?
Iwung: Efter Riddersholms andra träning mötte jag upp Marco Lund. Det blev en indikation vad som var på gång, inte bara för att mittbacken startade sin första match på ett halvår ett par dagar senare. Lund insåg från första stund att det var en ny chef på torpet. "Vi vill ju spela offensivt, men om det ska lyckas så måste defensiven sitta. Hur vi ska vi försvara: Zon eller man-man i en hög press. Det är viktiga saker och det kommer ta ett tag", sa Lund. Mot Elfsborg var det ett mer ursinnigt Peking. Aggressivare och grisigare. En match gör ingen säsong, men det är tydligt att det inte ska bli för roligt under den 50-årige danskens ledning. Riddersholm vill se sitt lag stå upp, ha en attityd där ute och luta sig mot en stark defensiv ram. Inget hokus-pokus. Jag är i regel allergisk att dra analysen till inställning, att inte spelarna vill tillräckligt när resultaten går emot, men som Sigurdsson tuppar upp sig, retar och provocerar för att vinna fördelar så inser jag att det är en profil som IFK saknat – och han får med sig de andra med att gå i bräschen. Det är en stor förvandling under Riddersholm som redan märks. Rent fotbollsmässigt var det ett sensationellt drag att peta Godswill Ekpolo. I alla fall i min bok. Det finns såklart ett utstuderat mervärde att placera vinterns mest prestigefyllda värvning på bänken – alla startar om från noll. Upp till bevis att du ska ha en tröja. Ekpolo har varit off sista månaden, men det finns de som varit ännu svajigare och ändå fått starta i match efter match.
CG: En sen sommarledighet har gjort att jag inte hunnit se en enda träning eller träffat Glen Riddersholm själv ännu. Jag har bara Elfsborgs-matchen att gå på, men jag upplevde det som ett mer aggressivt IFK – oavsett vad det beror på. Utöver Riddersholms inträde känns det som att Arnór Sigurdsson är en spelare som också kommit in med just den attityden i truppen. Här ska det inte tas någon skit. Han har redan dragit på sig två varningar – vilket såklart inte enbart är positivt – men att visa att man står upp och inte viker ner sig är något jag gillar. Glen Riddersholm har rykte om sig att vara bra på att just få en grupp och trupp att komma samman och det är en bild som det ännu inte har funnits någon anledning att revidera. Känslan så här långt är positiv sett till vartåt IFK är på väg.
Seger och kryss i de två senaste matcherna; är hotet att vara indraget i kampen om nytt kontrakt undanröjt?
Iwung: Bilden är inte ändrad – lagen efter IFK i tabellen är klassen sämre. Det är ett par räddningsplankor som kommer ta poäng här och där, men där Helsingborg värvar från superettan plockar IFK in Sigurdsson och Traustason. Det säger en hel del. Det känns inte som det finns någon omedelbar risk att vara indraget i den värsta skiten. Vinsten mot Degerfors var en av de mest förlösande segrarna det här decenniet. Därifrån blev det en pinne, med flax, borta mot Elfsborg och jag skulle kalla läget mot AIK på söndag för gynnsamt. Gnaget är mer pressat än IFK att vinna. Och mer slitet.
CG: Jag har inte på allvar trott att IFK ska behöva bli indraget i den absoluta kampen kring de nedre strecken, det finns tillräckligt många alltför svaga lag i allsvenskan så att det inte ska behöva ske. Och IFK är i grunden för bra för det, speciellt nu med sommarens förstärkningar in. Med det sagt har det varit – och är – nödvändigt för laget, klubben och truppen att fortfarande ta det hotet på allvar ett tag till. Det vore självbedrägeri att inte inse faran så länge den faktiskt finns, även om den är liten och blir mindre och mindre. Med de senaste poängen, och insatserna, ska det dock inte behöva ske och jag ser ett IFK som i år landar på en stabil mittenplacering när vi summerar det här året. En ointressant höst därmed? Inte alls, det kommer bli en viktig avslutning på säsongen 2022 för att bygga något inför nästa år. En säsong till som ser ut så här tror jag ingen i eller runt klubben vore nöjd med.
Är lånet av Dilja Zomers från BK Häcken draget som gör att damernas allsvenska hopp lever hela vägen i höst?
Iwung: Presentationen med mål direkt i debuten drar i alla fall inte ned förväntningarna. Vaket av Tor-Arne Fredheim att gå till en allsvensk klubb för att se vad som finns att hitta. Det har ju blivit en ofrivillig omsättning på anfallsidan med Mimmi Asperot och Taylor Townsend (skadad) som lämnat, men IFK:s handlingskraft och plocka in spännande Wilma Leidhammar och Zomers skickar exakt rätt signaler att de går får det. Det skulle vara en bonus att nå allsvenskan redan i år, men när IFK bäddat så fint för sig är det självklart det enda rätta att gasa. Ser man till hur svårt det är att göra mål på Sofia Hjern (tio insläppta på 16 matcher!) och en behaglig bonussits med allt att vinna, så är det en höst som mycket väl kan leva hela vägen. Det som är frapperande är att de tre topplagen IFK jagar, Uppsala, Växjö och Alingsås, har förlorat två matcher. Tillsammans! Kan vi ha två allsvenska lag i Norrköping 2023? Att vi ens ställer frågan kittlar.
CG: Efter 1–0 mot Ifö Bromölla i senaste hemmamatchen sa managern Tor-Arne Fredheim exakt de orden; "nu går vi för det". Att plocka in Dilja Zomers på ett lån visar det även med handling. IFK:s start efter sommaruppehållet var precis vad laget behövde för att vara med och utmana på allvar och med tanke på att det inte är lätt att gå upp på beställning är det ingen idé att vänta in treårsplanen för att göra det på sikt om det lika gärna kan ske här och nu. Jag hade redan innan säsongen känslan att IFK hade en trupp som skulle kunna utmana och det har inte funnits anledning att revidera det sedan dess. Målvakten Sofia Hjern och backlinjen med Selma och Irma Cajlakovic, Ebba Handfast med flera är ramstarka bakåt, på mitten har My Cato och Elsa Burvall imponerat och framåt finns många offensiva hot där Lovisa Gustafsson är långt från ensam att kunna producera mål. Växjö, Uppsala och Alingsås är inga lätta lag att jaga ifatt, men jag är övertygad om att IFK kommer vara med i kampen hela vägen.
Med hösten runt hörnet – vilka fotbollsrelaterade IFK-frågor är du mest nyfiken att få svar på?
Iwung: När kommer Anton Eriksson med i Janne Anderssons landslagstrupp? När kommer Studio Peking tillbaka? Når Wilma Leidhammar tvåsiffrigt i mål innan säsongen är slut?
CG: Kommer Glen Riddersholm att göra IFK till en svårslagen enhet på Platinumcars Arena igen? Hinner Arnór Sigurdsson göra så många mål att han vinner interna skytteligan? Hur många nollor kommer Sofia Hjern att hålla? Hur många allsvenska fotbollslag finns i Norrköping vid årsskiftet?