Med Linus Wahlqvist-värvningen spetsades konkurrensen och Henrik Castegren har hamnat på bänken. Inget han är stormförtjust i och ska självklart inte vara heller.
– Det har varit lite tufft. Jag har känt att jag haft saker att komma med och vill spela, såklart. Jag tycker att jag hade en jättebra säsongsinledning och sen så fick jag sitta vid sidan lite. Jag känner att jag har gjort allt jag kan för att vara redo när chansen väl kommer. Mer kan man inte göra, säger Castegren.
Ett sent baklängesmål skickades IFK av planen som förlorare mot AIK. Det finns att fundera på i "Peking" som har fem förluster på de sex senaste matcherna.
På ett personligt plan är Castegren fast besluten att återta sin plats i startelvan.
– Det gäller att fokusera på vad jag kan påverka. Jag kan påverka att försöka visa för mina lagkamrater och ledarna att jag ska spela. Jag har varit i den här sitsen förr, jag vet vad som krävs. Jag har kommit tillbaka ifrån den förr och jag vet vad som krävs för att få spela. Idag (fredag, AIK) spelade jag mittback igen, jag kände mig pigg och stark. Det var kul att få 90 minuter.
Har det hattats för mycket med uppställningar, med folk och byten?
– Jens uppdrag är att sätta de bästa elva på planen. Det har han gjort, enligt honom. Då är det vad vi ska sträva efter. Det är han som bestämmer. Då ska vi ställa oss i ledet och kämpa för det. Jättesvårt för mig att säga om det hattats. Vi har alltid spelat med det bästa laget för dagen, skulle jag säga. Då finns det inte så mycket mer att göra än att göra sitt allt.
På frågan om den nedåtgående trenden har satt sig i omklädningsrummet svarar 24-åringen:
– Jag skulle säga att det är väldigt individuellt. Människor agerar olika i med- och motgång. Jag skulle säga att det viktigaste är att vi strävar gemensamt mot samma riktning. Oavsett när det går bra eller dåligt så vi vet vad vi ska luta oss mot.
Spretar det?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är svårt för mig att känna, framför allt när jag inte har spelat de senaste matcherna. Jag skulle mer säga att vi behöver, kanske klyschigt, göra allting tillsammans. Vi behöver använda varandras styrkor. Vi behöver visa mer på planen att hjälpa varandra i kommunikation, i kroppsspråk. Sätta varandra i bra situationer.
Har det brustit där?
– Nej, absolut inte men vi det är grunden vi behöver gå tillbaka till. Tycker jag. Där börjar det. Vi är inte sämre fotbollsspelare eller fotbollslag än vad vi var första tio matcherna men när saker går emot behöver man göra ännu mer.