Carsten Lindblom har alltid samlat på allt som har skrivits om Sylvia. I dag är högen med tidningar och urklipp enorm.
1957, Kollbergsgatan i Norrköping. Vasavallen rivs för att ge plats åt fler villor i ett växande Lagerlunda. Sjuåriga Carsten är som barn är. Busig och nyfiken. Det halvrivna omklädningsrummet, en frispark från hemmet, fungerar som en tillfällig lekplats. En väldigt spännande, men också en ytterst olämplig sådan.
Till slut skedde olyckan. Det svaga taket gav vika och Carsten föll ner. I dag syns det inget märke på det 73-åriga ansiktet men den rostiga spiken som han landade på skar upp hela kinden.
Carsten ilades iväg till sjukhus. Där fick han ligga kvar i sex månader. Sedan fick han gå om årskurs två. Men han överlevde.
– Det hade kunnat sluta mycket värre.
Man kan lugnt säga att ett av hans allra första möten med IF Sylvia inte blev ett så kärleksfullt sådant. Men det avskräckte inte honom. Efter rivningen bytte föreningen hem. Vasavallen blev Bollspelaren och Carsten Lindblom följde med. Hans hjärta hade redan hunnit bli svartvit-randigt. Ingen spik i världen kunde ändra på det.
2022, Kollbergsgatan i Norrköping. Att sitta i köket hemma hos Lindbloms och lyssna på gamla fotbollshistorier är ett rent nöje. Det är som att färdas i den lokala fotbollens egna tidsmaskin. Öronen landar i en annan värld där mycket faktiskt var bättre. Klubbarna var fler och engagemanget runt dem större. Sammanhållningen var starkare eftersom man spenderade mer tid tillsammans efter matcher och träningar, enligt Carsten.
Sylvia hade en stor damsektion, en ännu större ungdomsektion. Föreningen såg inte bara till att Marielunds alla barn fick spela fotboll. Man anordnade även kvällar där de kunde spela schack, bygga med modellbyggen och lära sig att laga mat.
– Då hade alla tid. Men det har man inte längre.
Nu är ungdomarnas tillvaro annorlunda, menar Carsten. Datorer och elsparkcyklar stör idrottandet.
Men allt var verkligen inte bättre förr.
Carsten minns tillbaka på en division 4-match mellan Waldemarsvik och Sylvia på Grännäs för dryga 40 år sedan. Mitt under matchen ville en spelare prata med lagledare Lindblom och hans motsvarighet i WIF, Sven-Åke "Carla" Karlström (som ni kan läsa mer om här om ni vill).
– Spelaren viskade att domaren luktade sprit. Jag och "Carla" sa att vi skulle undersöka saken.
Efter slutsignalen gick de båda eldsjälarna till omklädningsrummet. Var domaren verkligen berusad? Något svar på frågan fick de aldrig.
När de öppnade dörren var rummet tomt.
Domaren hade hunnit smitit ut genom ett öppet fönster på baksidan.
Hemmet på Kollbergsgatan är fyllt med Sylviaprylar.
Idrottsparken 1983. Sleipner behöver en materialförvaltare och försöker locka över Carsten Lindblom. Det blev inget med det.
– De erbjöd pengar. Jag sa att visserligen är ni också randiga, men med fel färger. Man kan inte byta förening för lite pengars skull. Engagemanget måste komma från hjärtat.
Fotbollen ger minnen att glädjas över.
Derbyn mot IFK Norrköping i Superettan 2003 och 2007 inför storpublik på Parken. 1983 mötte division 3-laget Sylvia mäktiga Djurgården i Svenska cupen på Bollis. Man föll med 5–6 efter förlängning men "Leifa" Persson gjorde fyra mål. Efteråt kom tränaren "Knivsta" Standberg fram och ville värva honom.
– Nej, aldrig Stockholm, sa han. Han gick till ÅFF och Kalmar senare istället. Vet du att han gjorde 43 mål i division 3 det året?
Fast det finaste cupminnet var seger över självaste IFK Göteborg 1996 på Parkens grusplan. "Änglarna" ställde upp med ett lag med idel landslagsmän. Men Ravelli, Lucic, Alexandersson, Erlingmark, Blomqvist och de andra fick se sig utslagna i åttondelen.
Avancemang till gamla ettan uppe i Luleå under 90-talet. Carsten Lindblom fick stanna hemma och lyssna på Sportextra. Flygresorna var dyra på den tiden. Men när laget väl kom hem igen blev det fest.
Men fotbollen ger också betydligt tråkigare minnen.
I mitten av 60-talet föll Sylvia från gamla tvåan hela vägen ner till femman. När laget värvades sönder var man tvungen att börja om på ny kula igen.
– Det kändes tungt. Men vi sa att vi skulle ta nya tag. Vi fick in en ny styrelse och efter det blev det roligt igen. Vi började vägen uppåt.
Hur orkar man efter tre raka degraderingar?
– Det beror på kamratskapen. Att man håller ihop.
Carsten Lindblom saknar Bollspelaren enormt. Men de goda minnena lever kvar.
Under 62 år hinner man göra mycket för en förening när man så osjälviskt alltid ställer upp. Häng med, vi försöker lista Carsten Lindbloms sysslor i svart-vitt.
Bollkalle, tomtenisse...vänta, vänta, va!? Den första sysslan är självklar men den andra kräver sin förklaring. Jo, under jularna för länge sedan sålde Sylvias A-lagsspelare lotter. För att öka försäljningen drog de runt på vagnar med små tomtenissar (pojklagsspelare) på. Enligt uppgift var det en god affär.
Vi fortsätter: Styrelsemedlem, lagledare, materialare, bingolottoförsäljare, kioskvärd...
Och fotbollsspelare så klart. Från knattemålvakt till B-lagsspelare. Några uppdrag i A-laget blev det aldrig.
När snön på Bollis inte hann smälta i tid var det bara att plocka fram snöskyffeln tillsammans med de andra hjälpande händerna. Och detta ständiga tvättande. De första spelardressarna tog han hand om som 20-åring i sin mammas lägenhet på Trestegsgatan. Numera behövs inte det. Allt sköts så klart på Platinumcars Arena. Carsten Lindblom tar mopeden dit nästan varje dag från hemmet i Lagerlunda.
Över 50 år av snurrande tvättmaskiner. Antalet frivilliga gratistimmar som lagts ner för IF Sylvia går inte att räkna. Man skulle bli yr om man försökte. Man undrar ju varför man väljer att göra det. Som alla andra hade han ju ett heltidsjobb på Posten att sköta.
– Tiden går så fort. Det känns som att det var nyligen som jag gick i skolan. Jag vill hjälpa till och det är så roligt att träffa allt folk. Man håller igång kroppen och "här uppe", säger Carsten och pekar på huvudet.
– Jag har ett så stort Sylviahjärta. Mina känslor är så stora. Det är som en kärlek. Det är som att vara gift. Jag är gift med Sylvia, kan man säga.
I rummet intill sitter hustrun Kerstin och tittar på TV.
Vem ska ta över efter den gamla generationen Sylviaiter?
IF Sylvia är en gammal dam som i år fyller 100 år. Det firades 8 oktober. Men mitt i allt festfixande började ett obekvämt rykte att växa. Ryktet byttes ut mot bekräftade uppgifter och artiklar i NT.
IFK Norrköping diskuterade planen att flytta Sylvia till Linköping och låta Stångebro United ta över verksamheten.
Nyheten väckte starka känslor i Norrköpingsfotbollen. Och jobbigast var det så klart för de med Sylviahjärta.
– Det var hårt. Jag har sovit dåligt om nätterna, säger Carsten Lindblom.
Men dryga veckan efter nyhetsbomben slog ner är läget ett annat. Röken har skingrats och framtiden ser inte lika mörk ut längre.
Sylvia blir kvar i Norrköping. Men vägen framåt ser tuff ut för en åldersstigen organisation.
– Jag hoppas att det kommer in nya krafter och tar tag i det här. Tillsammans kan vi skapa något bra, men det går inte med bara oss gubbar som blir äldre och äldre.
Carsten Lindblom har varit involverad i Sylvia i hela sitt liv. I över 60 år har han ställt upp ideellt för föreningen.
Carsten Lindblom tror att alla skriverier om en flytt till Linköping har hjälpt till. Gästerna till 100-årsfesten steg kraftigt och förhoppningen är att fler nu kommer att vilja hugga i föreningsarbetet.
24 oktober ska 73-åringen operera sitt knä. Efter det tvingas han vila, oklart hur länge.
Vem kommer att ersätta dig då?
– Det vet jag inte. Vi ska ha ett möte och utvärdera 100-årsfesten. Förhoppningsvis tillkommer det fler personer till föreningen.
Är du orolig?
– Det är jag alltid. Det blir svårare och svårare att få sponsorer. Pandemi, dyrare hyror och elräkningar. Men till Umeåmatchen ringde jag runt och lyckades jag få sex stycken att ställa upp.
När Sylvia flyttade in till Bollspelaren 1957 delade man plan med Hird, Taborsberg och Calmia. Ingen av dem finns längre kvar på Norrköpings fotbollskarta.
Frågan ligger över oss och måste ställas. Kan Sylvia gå samma öde till mötes?
– Framtiden kan man aldrig säga något om. Men jag hoppas att det inte sker under min livstid. Det vill jag inte vara med om.
Saker och ting börjar ställas på sin spets. Den gamla generationen fotbollshjältar till ideella krafter kommer inte att kunna ställa upp för evigt.
Den 100-åriga damen behöver hjälp.