Selma Cajlakovic bidrog till ännu mer stadga i SAIS-försvaret. "Jag fick upp glädjen igen där", säger Selma.
Selma Cajlakovic lämnade IFK Norrköping en bit in på säsongen då hon var missnöjd med sin situation. Efter ett tag återupptog hon fotbollen och det med Smedby AIS i division 1.
Mittbacken var en stor faktor i Smedby, som föll på målsnöret och missade avancemang till elitettan.
Selma har redan bestämt sig.
– Jag har efter säsongen tagit allt som det kommer. Ingen klubb har hört av sig. Jag vet inte om det har att göra med att jag inte har någon agent, så då har jag inte ansträngt mig för att söka andra klubbar. Det som är menat är menat, säger hon.
Att du inte ansträngde dig var ett tecken på att du inte riktigt brinner för det?
– Exakt. Om man jämför med alla andra, vissa vill spela utomlands och allt sånt. Jag har mest varit bekväm och spelat för att jag fick förtroendet i Norrköping. Sen har det blivit som det har blivit typ.
Selma Cajlakovic gjorde ändå resan från division 1 till damallsvenskan.
– Varje gång vi skrev på ett nytt avtal med IFK blev det typ att vi velade. Jag har nog aldrig gjort någon helhjärtad satsning, det har varit mer att fotbollen har varit en del av den, säger Cajlakovic.
Hon väljer ordet "vi" och syftar så klart på Irma. Selma tycker att hennes syster gjorde det bra på egen hand i IFK, men tror att det hade gått ännu bättre om duon fått spela tillsammans.
– Sen har jag sagt till Irma hela tiden att bara köra. Men hon kände väl att det tog mer energi än vad det gav, säger Selma och fortsätter:
– Vi är extremt tajta. Jag tror att folk på utsidan har svårt att se hur vi tänker, vi har ett speciellt band.
Tvillingarna Selma Cajlakovic (vänster) och Irma Cajlakovic har ett speciellt band mellan sig.
Den tilltufsade glädjen till fotbollen reparerades under månaderna med Smedby. Selma Cajlakovic berättar att hon hade kunnat tänka sig att göra en säsong till med Smedby, om klubben gått upp till elitettan.
– Det diskuterades en satsning och jag skulle få spela med Irma igen. Sen blev det inte elitettan och jag orkar inte lägga tid och energi på division 1. Jag har redan gjort det, säger Selma.
27-åringen jobbar heltid som arbetsterapeut på psykiatriska kliniken och stortrivs med det. Det är en ny vardag utan fotboll, men där gymträning frigör endorfiner och håller igång kroppen. Hon är nöjd med var hon landat och inte villig att flytta långt för att fotbollens skull.
Det bästa IFK-minnet är den där höstdagen 2022 när man fick fira den allsvenska platsen.
– Det var magiskt. Sen vände det så fort nästa säsong började. Man valde att satsa på rutin i stället för mig. Sen har Shannon (Woeller) gjort det riktigt bra.
Selma Cajlakovic startade i tre allsvenska matcher, och hoppade in i lika många, innan hon bröt kontraktet med IFK 1 juni.
Tror du att du kan ångra dig i framtiden att du inte försökte lite mer för att etablera dig som en allsvensk spelare?
– Jag har velat lite fram och tillbaka. Var jag för hastig? Samtidigt känner jag att jag gjorde rätt. Jag fick inte den ärliga chansen. Det spelade ingen roll vad jag gjorde i IFK. Jag är ganska ivrig som person och tar ingen skit. Mina känslor tog kanske över lite mycket, men jag mådde inte bra och tänkte på min hälsa.
När våren börjar gro framme i mars, suget kan inte återvända då?
– Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag klarar inte av att spela i lägre divisioner. Kanske att jag lirar lite futsal eller något.