En korsbandsskada med oväntade komplikationer som krävde 15 månader att bli kvitt.
Inte längre önskvärd i IFK Norrköping och med en sejour i Norrby som inte blev särskilt lyckad.
Marwan Bazi har visat styrka, lutat sig mot en orubbad tro på sig själv, till Gud och njuter just nu av belöningen som nyckelspelare i ett Sylvia som jagar en plats i superettan.
Sporten satt ned med 22-åringen som har en förmåga att stjäla showen både innan, under och efter match.
– Energin har alltid funnits. Jag var lagkapten i U17, det var där allting började när jag skrev på mitt första lärlingskontrakt. Jag skulle säga att det också kommer från Mathias Florén. Under tiden i IFK var han extrem i att hjälpa lagkamrater. Pusha i att försöka vinna varje övning på varje träning. Hans sätt att vara blev verkligen en inspiration. Jag vet att om jag kan höja spelarna en procent så kommer de höja mig, säger Bazi.
Som katalysator, retsticka och poängspelare har Rickard Johansson fått ut gränsen till maximalt av sin tia.
– Som 22-åring har jag fått ta ett ansvar som inte är så vanligt i de tre första ligorna. Det är klart att det har varit utvecklande. En kompis sa: "Det du gör i division 1 kan du göra i superettan eller allsvenskan". Jag ser inte varför jag inte skulle kunna göra det, helt ärligt. Det handlar mer om att komma dit än om jag kan göra det.
Det är tungt lass att vara ledare, energiknippe och kliva fram med mål och assist?
– Jag förstår vad du menar. Efter de tre senaste matcherna har jag vaknat upp på natten. Det har spänt i musklerna. Det är division 1, men det betyder så mycket för mig. Jag vill verkligen lyfta Sylvia. Alla som säger att det inte går – det ska gå. När jag ställer mig längst fram så kommer jag få ta smällen om jag inte står för det jag säger. Vad är värre än att någon pratar men inte kan backa upp det?
Du trivs med rollen?
– Verkligen. Det är respekt från lagkamraterna. De accepterar och vill att jag ska vara den jag är, för när det väl kommer till kritan så är jag där och står och skyddar dom mot allt. Speciellt när vi möter lag som är fula. Vasalund, vi låg under med 3–0 när...
...du bjöd på en väldigt omtalad halvtidsintervju?
– Jag trodde på det hela tiden.
Underläge 0–3 mot seriens bästa lag men du trodde verkligen på det?
– Jag minns från sekund ett att jag tog fighten mot två-tre spelare. Jag försökte få dom ur balans. Peshraw (Azizi) har spelat i allsvenskan. Det blev någon ordväxling mellan oss.
Och det blev en Twitter-fejd med Ekin Bulut i Vasalund?
– Exakt. Det kan jag ta. Sandvikens mittback och lagkapten som spelat i allsvenskan (Olof Mård) gick fram till Rickard (Johansson) efter matchen och säger: "Nummer tio är en riktigt duktig fotbollsspelare, men du måste be honom knipa igen. Han pratar för mycket".Sandviken kunde lika gärna ha vunnit hemma mot oss. När jag pratar så mycket så kan jag lika gärna få elva spelare emot mig – ensam.
Är det inte det du vill?
– Nej, det är inte vad jag vill, men jag tar den risken för att få dom ur balans och samtidigt höja vårt lag. När de gör 1–0 är jag redan på "fel sida" om motståndarna. Sedan lyckas vi göra 1–1 och 2–1. Jag vill inte bli ovän med någon, men är beredd att göra allt för att vi ska vinna.
Berätta om din tro?
– Jag är väldigt religiös. Jag tackar alltid Gud och Jesus efter jag gjort mål eller en bra aktion. Innan och efter match ber jag. Det är där jag kan finna mig själv nästan, där jag kan vara helt själv och komma in i en bubbla. Det har hjälpt mig otroligt mycket i fotbollen.
Marwan Bazi var bara sex månader när pappa Fiktor tog med sig familjen till Sverige från Irak. När relationen till pappa kommer på tal avslöjas det med en gång att det finns en alldeles speciell gemenskap mellan de två.
– Han är otrolig, mitt största fan. Jag tror inte att det är någon som gör så mycket för sin 22-årige son. Han gör frukost varje dag. Dagen innan match lagar han mat till mig. Hela menyn. Matchdagen, beroende på när matchen är, går han och köper massa frukter. Ananas, apelsin, kiwi, granatäpple, vindruvor, äpple. Pressar det i en flaska som jag dricker fram till matchen.
Hur länge har han gjort så?
– Hela tiden, men i år har han hjälpt mig mer för att jag ska nästa steg. Jag har mycket att tacka honom för.
Du har inte tränat med IFK i år?
– Nej, jag var med på en internmatch. De ville att jag skulle vara med på en träning, men vi hade match tätt inpå så jag kände att jag behövde vara förberedd på det.
Du tackade nej alltså?
– Nej, inte tackade nej riktigt men jag kände vad som var bäst för min kropp där och då. Jag ser inte varför IFK-dörren skulle vara stängd. Den prestationen som jag ändå har gjort i år ska man kunna bli belönad för. Speciellt när man är från staden. När man inte gjort något fel mot någon och kommer kämpa och göra allt för laget. Samtidigt har jag haft min sejour i IFK när Jens (Gustafsson) varit där. Det gick inte hela vägen och jag fick inte förlängt. Det är klart man hoppas på en andra chans, men kommer inte den så är det som det är.
Är det en besvikelse mot IFK?
– Nej. Det skulle jag inte säga. Det är ingen besvikelse mot någon person riktat så. Absolut inte, men man hoppas att saker och ting belönas. Jag drömmer om att spela i IFK Norrköping en dag. Det kommer jag alltid göra – oavsett vad. Sedan om man anser att jag måste utvecklas ännu mer för att komma tillbaka så får vi ta det så.
I de klipp som postas efter matcherna när Sylvia firar en seger är det Marwan Bazi-show. Allsångsledaren håller inte direkt tillbaka när han spexar loss och även om segerruset är en källa till skratt för en utomstående är det en ritual som betyder mycket.
– När jag lämnade Sylvia hörde jag att de hade en riktig dålig ramsa. Hoppa och klappa på skorna och så vidare. När vi vinner så ska det kännas i kroppen. Man ska fira en vinst, säger Marwan Bazi.
Det betyder så mycket för dig?
– Om det betyder så här mycket för mig nu – hur mycket kan det betyda i framtiden?