Andreas Karnevald var med och startade Föreningspåsen.
– Fotbollen har gett mig så fantastiskt mycket. En familjs plånbok ska inte få bestämma vilka som kan spela och inte. Det är väldigt viktigt för mig, säger Andreas Karnevald.
Nu hjälper han dagens ungdomar att ha råd.
Han vet hur det är att vara en fotbollstokig knatte och växa upp i ett fattigt hem. Visserligen var sporten han älskade billig. Att få vara med i IF Sylvias ungdomsverksamhet under början av 90-talet kostade bara 200 kronor per säsong.
Men för en fattig familj är det mycket pengar om man inte har dem. Det är därför som minnena har etsat sig fast. Det gällde att ge fakturan till mamma vid rätt tillfälle.
– Jag minns att jag väntade och väntade, säger han.
Andreas Karnevald växte upp i Marielund, Nordantill och Hageby. Många kanske känner igen namnet från division två och Smedby. Han spelade även många säsonger med Hird i trean och gick fotbollsgymnasiet i Norrköping innan det.
I de där två hundralapparna ingick kläder som man ärvde från kullen över. Man behövde aldrig köpa några egna.
– Summorna en familj får lägga ner i dag är brutala mot för hur det var då, säger han.
Han känner till det mycket väl. Av flera skäl.
Den första är anledningen till att vi springer på varandra på Navestads IP den här snöiga onsdagen. Andreas är fotbollspappa. Sonen James tränar med Ektorps grabbar födda 2014.
Varken minusgraderna eller snöflingorna kan kyla ner det brinnande intresset hos grabbarna.
– Fotbollen har varit en jättestor del av mitt liv. Och är det fortfarande tack vare honom, säger Andreas och blickar ut över konstgräsplanen där sonen kämpar.
Han fortsätter:
– Ektorp gör ett fantastiskt jobb med att locka till sig sponsorer. Därför kan de hålla kostnaderna nere. Det kostar 1 000 kronor att vara med i stället för kanske 3 000. Det är något som andra klubbar borde se och lära av. Jag förstår att det kostar att driva föreningar, men man borde verkligen se över avgifterna.
Under sin uppväxt under 90- och 00-talet såg han nyttan som den där runda bollen gjorde bland ungdomarna han växte upp med.
Och han såg också hur det gick för andra i hans ålder. De som inte spelade boll, utan i stället gjorde annat.
Många av dem gick det snett för. Och för vissa slutade det med det värsta tänkbara.
– Jag känner faktiskt till några som inte ens lever i dag. Jag hade en kompis som började röka hasch när han var elva. Två år senare dog han av en överdos heroin. Det ska ju inte få hända. Om han hade kommit in på samma spår som jag hade det förmodligen inte hänt. Och varför han inte började spela fotboll kan mycket väl ha varit på grund av det ekonomiska läget i hemmet.
Andreas Karnevald tar upp det flera gånger under vårt samtal.
– Alla barn ska få åka med på det där lägret eller den där cupen, oavsett föräldrarnas storlek på plånboken. Det är väldigt viktigt för mig.
Det leder in till den andra anledningen till att han är så insatt i ämnet.
För två år sedan var han med och startade upp Föreningspåsen. En affärsidé som hjälper föreningar och ungdomar att ha råd.
Han pratar med ungdomarna. Han läser mejlen från föräldrar. Han vet att långt ifrån alla har råd att spela fotboll.
– Många är tacksamma, men också frustrerade. Det är tufft att betala flera tusen i spelaravgifter. Och det stannar inte där. Man behöver benskydd och kanske två par skor, ett par inne och ett ute. För en ensamstående är det mycket pengar.
Under de här två åren har Föreningspåsen stöttat föreningar, men också 25–30 ungdomar som på egen hand sökt hjälp och startat en egen försäljning.
Till exempel de som inte har råd att åka med på den där cupen som alla andra ska på. De som riskerar att annars bli kvar hemma.
Hur känns det att hjälpa till?
– Det är fantastiskt att veta att vi på ett litet sätt kan hjälpa en tjej eller en kille att få följa med. Det var därför vi startade det här.
Fotbollen kan verkligen göra skillnad bland unga.
Andreas Karnevald har sett det med egna ögon.