Efter att ha haft några år i Sylvia – och även som utlånad till Husqvarna – fick Julius Lindgren den uttalade chansen som andremålvakt bakom Isak Pettersson den här säsongen.
Nye Felix Jakobsson har tagit hans plats som den utlånade till samarbetsklubben i division 1.
Nu blev inte första riktiga allsvenska säsongen så rolig till en början, med uppskjuten start på grund av viruset.
– Det är väldigt annorlunda om man säger så. Men vi har kunnat träna i alla fall, och haft en del ledigt också, så det har blivit lite vardag i alla fall. Det blir att man får försöka ta vara på varje träning och tänka långsiktigt, säger Julius Lindgren, 22.
Med steget upp kommer också större chanser och större ansvar. Isak Pettersson har utsetts till allsvenskans bäste målvakt två år i rad men sitter på ett utgående kontrakt. Det här är sista säsongen om man inte kommer överens om en förlängning.
Det gör att Julius Lindgren kan stå nära allsvenskt spel ganska snart.
– Jag tycker att jag har tagit steg hela tiden och att jag bevisat att jag klarar den här nivån i de matcher jag spelat (försäsongen). Får jag chansen kommer jag att ta den också. Sedan är det så i den här tiden att det är svårt att säga vad som kommer att hända, säger Lindgren som fått slita på med målvaktsgruppen under vintern och våren.
Men du känner dig trygg om Isak Pettersson skulle lämna och du ska ta vid?
– Det känner jag mig redo för. Det är därför IFK har förlängt med mig också.
Under målvaktstränaren Maths Elfvendals ledning har man kört hårt i väntan på att matchandet ska kunna komma igång.
– Det har varit mycket styrka och även fotboll. Själv tränar jag egentligen på det mesta, mycket avslut från olika positioner, säger Julius Lindgren.
Är det stor skillnad på nivån att ställas mot allsvenska spelare än division 1?
– Ja, det är det. Alla är skickligare, men jag vet vad det handlar om eftersom jag har tränat mycket med A-truppen redan innan. Det smäller lite mer, så är det.
De flesta man pratar med lyfter fram det hårda jobb du lagt ner för att komma dit du är.
– Det skulle jag nog säga. Det har varit mycket gnuggande, jag kom upp som lärling 2016 så det här är ändå femte året som jag har hållit mig kvar nu även om jag har varit iväg några svängar. Det visar att jag har utvecklats. Och jag känner att jag har många bra år framför mig också.