Ansiktsdragen och rösten ljuger inte – eller efternamnet. Axel Lindgren är slående lik storebror Julius och han har tagit samma fotbollsbana. Nästan.
Båda var IFK-målvakter från start men snart 20-årige Axels dramatiska hjärtstopp i Teknikhallen för fyra år sedan förändrade det mesta.
Handskarna lades på hyllan kort efter det och nu är han målvaktstränare i stället – bland annat åt fem år äldre "Julle" i A-truppen.
– Det var ett tufft beslut att lägga av med fotbollen men det fanns tyvärr inte mycket att välja på. Det är klart att jag hade velat se hur långt jag hade kunnat gå men då hade jag å andra sidan inte varit här i dag, konstaterar Axel efter lunchen mellan två träningspass med A-laget.
Vi backar bandet till den 1 februari 2018 och minuterna som både räddade och förändrade Axel Lindgrens liv.
Det var då det unga hjärtat helt plötsligt slutade slå utan förvarning på träningen.
– Vi hade haft styrka och sen målvaktsträning i Teknikhallen, och det är det sista jag minns. Sen har jag fått det återberättat för mig de sista 40 minuterna. Jag hade precis kört match och sen skulle jag prata med min målvaktstränare "Mulle" (Tommy Ringman). Då sa jag "vänta, vänta", tog mitt vatten och hukade mig. Då föll jag bara ihop på marken. Då hade mitt hjärta stannat, berättar han.
Mulle, tillsammans med tre personer från Smedby AIS som skulle träna efteråt, påbörjade direkt hjärt- och lungräddning.
– De höll på i fem–sex minuter tills ambulanspersonal kom och fick köra med en defibrillator för att få igång hjärtat.
Axels liv lyckades räddas och när han kom upp till sjukhuset fanns redan mamma och pappa på plats där.
– De sa efteråt att det var som en film. Det var 15–20 läkare som väntade på mig. De klippte upp kläderna och gjorde en massa tester men de hittade inget direkt där och då. Men hjärtat var stabilt.
Tacksamheten är stor mot Mulle och de andra som gjorde den första livsnödvändiga insatsen.
– Verkligen alltså. Jag har inte träffat alla som var med där men jag är sjukt tacksam till alla som var med och hjälpte.
– När jag var på sjukhuset opererade de också in en hjärtstartare, en ICD. Det känns ju väldigt tryggt om det skulle hända något, säger Axel.
Det första beskedet, efter att ha kommit hem från sjukhuset, var att kroppen var helt frisk och att det bara var att träna på som vanligt. Men efter ett par månader hittades ett litet medfött hjärtfel som gjorde att han fick tänka om.
– Jag har utvecklat en gen. Den är inte farlig i sig men om jag går upp i puls kan den starta rusningar vilket inte är bra. Jag fick max ha 150 i puls och då är det svårt att idrotta. Jag kan jogga, cykla och köra styrka men inte mycket mer, konstaterar Axel.
Han kan däremot vara tränare. Det började med att akademichefen Tony Martinsson erbjöd en ledarroll i hans gamla årskull och därefter har det rullat på.
– Det har utvecklats och jag har fått en större och större roll. Nu är jag assisterande tränare och målvaktstränare i både P17 och P19.
I år har han även dykt upp vid sidan om A-lagets målvaktstränare Christian Tiritiello.
– Tanken var att jag skulle ha varit med Maths (Elfvendal) redan förra sommaren men då fick han ett annat uppdrag i Parma, haha. Då fick min bror ta över som målvaktstränare i stället och jag var med där lite och kollade. När Christian kom som ny målvaktstränare blev han väldigt involverad i mig, och ville att jag ska se och lära. Det är egentligen först nu i år som jag har varit med på planen, i princip varje pass.
I träningsgruppen ingår förstemålvakten Oscar Jansson samt Otto Lindell, Julius Lindgren och Wille Jakobsson.
Axel medger att det känns lite annorlunda att komma in som en 19-åring, utan någon större erfarenhet, och börja styra och ställa med 31-årige Oscar Jansson.
– Det är klart, lite speciellt blir det ju. Men det är en väldigt bra grupp som funkar bra med dynamiken och tillsammans. Jag får ju se och lära mycket hur det funkar, så att säga. Det är en väldigt bra utbildning för mig.
Även jämngamle Otto Lindell, också från IFK, är speciell att träna. Men allra mest brorsan Julle så klart.
– Exakt, haha.
Hur är han som målvaktselev då?
– Han är jättebra att ha att göra med. Utanför planen är vi bröder men på planen är vi professionella.
Han har kommit lite i kläm med konkurrensen.
– Ja, men han får jobba på.
Axel Lindgren stortrivs i början av sin tränarbana och känner att han har hamnat rätt. Det dramatiska hjärtstoppet har ändå fått en lycklig fortsättning.
– Den här miljön är väldigt rolig att vara i. Det är väldigt lärorikt och det är det här jag vill hålla på med, så det känns naturligt. Just nu lutar det väl åt målvaktshållet men det kan nog bli vanlig "ass" också. Jag tycker båda delarna är väldigt roliga.