Den 35-årige Norrköpingssonen kliver in på Söder i vår och därmed blir Hammarbys nye tränare.
IFK?
Fortsätter att söka.
Får av allt att döma inte tillbaka Hellberg den här vintern.
Frågan som infinner sig är dock hur nära det egentligen har varit? Känslan, utan att veta hundra, är att det egentligen aldrig kom till riktigt skarpt läge från något håll. Som Sporten kunde avslöja tidigare under hösten träffades parterna och stämde av läget med varandra, men därifrån har det främst verkat handla om andra tränarnamn i första hand.
Och andra klubbar för Kim Hellberg, som var aktuell för jobbet i Sunderland innan det nu till slut landat i Hammarby ändå.
Efter två succéår i IFK Värnamo har han seglat upp som den här vinterns kanske hetaste svenska tränarnamn. Det lär inte ha saknats alternativ att överväga och ärligt talat – ur en karriärmässig synvinkel hade en återkomst till Peking i det här läget varit ett ganska dåligt steg. IFK är en klubb med ett par misslyckade tränarrekryteringar bakom sig och ett projekt som just nu är svårgreppat och ganska vanskligt att veta vart det är på väg.
Hur mycket IFK-hjärtat än bankar i bröstet.
Hur mycket Norrköping han än är.
Och då tror jag ändå att Hellberg på allvar har övervägt alternativet.
IFK:s resa har skakat rejält sedan den där stökiga vintern 2020–2021 där ordförandestriden rasade, truppen tappade form och struktur och det inpräntade arbetssättet, som framgångsrikt gett klubben miljoner på banken och flera toppositioner i tabellen, tappades bort.
Dit måste IFK igen.
Men det tar tid och är en långsam process som knappast har gynnats av att man måste börja om igen när rekryteringen av Glen Riddersholm, som tänkt långsiktig lösning, inte blev så lyckad.
Där landar kritiken fortfarande som hårdast på IFK-ledningen. Och det är ett större problem för IFK i sig, att det efter några stökiga år just nu inte är det mest lockande jobbet för de hetaste tränarna att komma till Platinumcars Arena.
Kim Hellbergs tid i IFK kommer däremot, det är jag övertygad om. Hans utveckling sedan han fick ett eget allsvenskt huvudansvar är värd en egen spalt bara den och även om Hammarby är något annat än Finnvedsvallen har han alla förutsättningar att lyckas även där. Det finns resurser att kunna göra något.
Vad landar IFK i stället? Peter Wettergren vore såklart ett bra namn och jag gillade vad han sa i en NT-intervju för en dryg vecka sedan. Det kändes kompatibelt med det IFK vill vara. Det kändes också som något som skulle kunna bli långsiktigt. Men om han erbjuds ett jobb på förbundet lockar det nog mer.
Kvar i racet i så fall finns framför allt två isländska namn: Jóhannes Karl Gudjonsson och Arnar Gunnlaugsson.
Båda har hyllats på Island, men därifrån till att kliva in och få IFK på rätt köl är det såklart en bit. Arnar Gunnlaugsson har gjort stor succé med Vikingur Reykjavik, är en relativt färsk tränare med stora meriter som spelare och vill spela en offensiv fotboll. Baserat på min magkänsla är det också 50-åringen från Ákranes som ligger närmast just nu.
Oavsett vem det blir till slut kan man i alla fall slå fast en sak:
IFK har inte råd att misslyckas en gång till.
Det måste bli rätt den här gången.
Fotnot: Krönikan har uppdaterats efter att den publicerades den 13 december.