Det är inte ofta man, på en högre nivå likt elitettan, ser ett lag fullkomligt pulvrisera motståndet på det sätt som IFK Norrköping gjorde med Sundsvall DFF under söndagseftermiddagen.
Sommarvädret var hett.
IFK Norrköping var hetare.
2–0 i paus borde ha varit minst 4–0 till det vitblåa laget som visade stor spelglädje, sprang åttor runt gästerna – och gång efter annan hittade ytor att avancera på.
Tavlan visade till slut 3–0 efter 90 minuter plus tillägg. Ännu en hållen nolla, ytterligare en seger in på kontot – och en total poängskörd som uppgår till 20 pinnar på tio matcher.
I fjol tog "Peking" 30 poäng på 30 matcher.
Om man var en lite vilsen och försiktig nykomling i fjol, så har man växt ut till en bestämd lagmaskin i år. Det finns många parametrar som spelar in, men jag kan inte värja mig från Sabina Ravnells betydelse. Om inte Ravnell hade haft sina stora skadeproblem hade hon alldeles säkert spelat kvar i allsvenskan där hon fick chansen i Linköping 2019. För det osar allsvenskan om hennes fotbollskunskaper, precis som den första halvleken som IFK bjöd hemmapubliken på.
I våras förlängde Ravnell sitt kontrakt med IFK Norrköping fram till 2023 med målet att återigen spela allsvenskt, nu med IFK.
Det kan bli verklighet redan till nästa år.
Dåvarande klubbdirektören Magnus Karlsson och styrelsemedlemmen Ingela Andersson var tydliga inför den här säsongen: Man vill vara med klart högre upp i tabellen, men det är inget uttalat mål att gå upp till finrummet redan under andra säsongen i elitettan. Det vore nog sunt att låta det gå ett år till, så att hela organisationen hinner med och inte får växtvärk.
Om det vore för tidigt för ett allsvenskt avancemang – nu skulle en i sammanhanget jätteförening som IFK Norrköping ändå lösa det "bekymret" – så får man nog ta och bromsa upp Tor-Arne Fredheim och hans tjejer.
För just nu pekar formkurvan brant uppåt. Både vad gäller laget och individer som My Cato, Mimmi Asperot och Molly Wiklander. Oerhört mycket talar för att IFK kommer att ingå i ett kluster om sex lag som gör upp om två direktplatser till allsvenskan och en kvalplats.
Jag kikade ner över planen efter slutsignalen och såg bland annat tvillingarna Irma och Selma Cajlakovic glatt bli fotade ihop med tre barn som såg uppspelta ut. IFK-damerna är mil från herrarna vad gäller intresse, men det är sannerligen färre mil nu än om vi backar några år.
Jag blickade sedan mot Curva Nordahl och kunde inte låta bli att tänka på hur den hade sett ut om Linköping kommer på besök i ett allsvenskt derby.
Det har aldrig varit så nära som nu.