Ari Skúlason är införstådd med sin roll i truppen numera. Han vill ha speltid men accepterar oavsett hur mycket det blir.
Han minns det hur lätt som helst och svaret kommer utan att blinka. Frågan om hur många läger han varit på i karriären fångas upp med beskedet om hur länge han varit professionell fotbollsspelare.
– Jag skrev mitt första kontrakt 2002. I december. Så det är ett tag nu, säger Ari Skúlason i en av fåtöljerna i lobbyn på Hotel Thalasia.
Hur bedömer du det här lägret mot de andra du varit på?
– Vi har tur med vädret, det enda som är dåligt är maten.
Bara kyckling och ris?
– Ja, det är samma hela tiden. Opersonligt. Det bara slängs ut något, om jag hade jobbat som kock hade det inte varit roligt att laga den maten. Men allt annat är fint, säger IFK-truppens nu äldste spelare.
Han kom till IFK bara dagar före premiären 2021, smackade in en boll i krysset från långt håll i sin första match – det känns som en evighet sedan den allsvenska starten i snöyran mot Sirius med tanke på allt som hänt därefter.
Tränarskiften.
Spelare in och spelare ut.
– Det har hänt jättemycket grejer. Tyvärr. Det är svårt, men nu har klubben sagt och snackat om hur de vill tänka framåt och det tror jag är 100 procent rätt. Jag som är den här gamla gubben i laget vill jättegärna vara med på den resan och hjälpa de unga. Det är synd att tränare ska in och ut hela tiden. I Belgien hade vi 14 tränare på fem år. Det är inte lätt för spelartruppen då, men nu har klubben här satt en plan som jag tror stenhårt på.
Hur ligger ni till som lag just nu som du ser det?
– Jag tycker att spelarna som kommer att spela mest har kommit in i det bra. Det var en fin match mot Silkeborg för vi mötte ett jäkla bra lag. När vi väl klickar så klickar det bra. Vi ska få det att göra det hela tiden. Glen (Riddersholm) är en typisk dansk tränare men som fokuserar mycket på personligheten också. Spelstilen är stor skillnad från Rikard (Norling) till honom, det tog tid att anpassa sig.
Du kallade dig för gamla gubben, men på träningarna är det ofta du som hörs och syns mest, drivet finns där fortfarande?
– Även om jag fyller 36 snart så älskar jag fotbollen så mycket. Att gå på träningar. Det här är min passion, det här är min kärlek. Om jag tappar den slutar jag med fotbollen. Kroppen håller än, huvudet håller också. Det är lika roligt idag som för 15 år sedan.
Vad kommer drivet ifrån?
– Jag har ingen aning. Det är en speciell känsla med fotbollsspelare och omklädningsrum, de som inte spelat eller varit på en viss nivå förstår inte det. Jag har snackat med många kompisar som har slutat och de säger; "Ari, håll på så länge du kan för du kommer att sakna just det där".
Rutinerad och äldst i truppen. Men inte mätt. Ari Skúlason brinner fortfarande för fotbollen. "Det här är min kärlek", säger han.
Samtidigt vet den landslagsmeriterade isländske mittfältaren, som gjort 83 landskamper, att den dagen närmar sig. Han vet bara inte när än.
Är du orolig för dagen när du måste sluta och vad som händer då?
– Nej, men när tankarna kommer upp får man lite fjärilar i magen. Men jag är inte ens där än. Planen var att ta tränarlicens under tiden, men det är svårt nu med tanke på vad covid har gjort och att det är lite andra regler nu. Man måste sluta först eller ta en annan roll för att kunna göra det. Det är några dagar per år som man inte får missa och det går inte när man spelar. Tanken finns i mitt huvud vad som kommer hända efter karriären men än fokuserar jag på mig själv och min kropp.
Du har ett ganska hett temperament, är min bild, vad har det betytt för dig som spelare?
– Jag, "Trasten" (Arnór Traustason) och Sigurdsson (Arnór) har ett temperament som vi visar utåt. Många har mycket temperament men de visar inget. Det är en vilja att sträva framåt, att bli bättre och att vilja mer för andra också. Ibland ser det dåligt ut, ibland ser det bra ut.
Har det alltid varit positivt eller negativt också?
– Det handlar om hur snabbt man kommer ner igen. Man tappar fokus och huvudet rätt snabbt. När jag var yngre var det inte en fördel alltid.
Vad hände?
– Det var saker som flög över planen. Men man lär sig. Det ska vara högt i tak, sedan kan man snacka om det efter träningen och sedan är det klart.
Rutinerad och äldst i truppen. Men inte mätt. Ari Skúlason brinner fortfarande för fotbollen. "Det här är min kärlek", säger han.
Förra året valde Ari Skúlason att tacka för sig i det isländska landslaget. Han har varit med på den framgångsresa som landet gjort fotbollsmässigt men kände där och då att det var dags att kliva åt sidan.
Vad har det betytt?
– Mycket för min kropp och för familjelivet. Det var otroligt mycket resor. Vanliga år var man borta 70–80 dagar. När det var EM var det ännu mer. När man har tre barn och fru sliter det. När jag får de lediga dagarna istället är det viktigt för skallen.
Du har inte ångrat det?
– Absolut inte. Det var en fin resa men jag vill spela så länge jag kan. Vi får se hur länge, men om jag hade fortsatt i landslaget hade det gått fortare dit.
Du har ett år kvar i IFK, men det låter inte som att du sätter gränsen där?
– Jag har varit klar och tydlig med "Tonna" (Tony Martinsson) med vad jag vill och tror att jag kan tillföra klubben. Även om jag inte varit här så länge har jag en stark känsla för staden och klubben. Mina barn älskar att vara här, de står på "Curvan". Jag har en ambition att kunna jobba med yngre ungdomar och kanske ha en relation med Island också, som Stefan Thordarson har nu.
Thordarson har fastnat för Norrköping, Arnór Sigurdsson samma, och du också. Vad är det som gör det?
– Det är en jäkla bra fråga. Jag har varit i många klubbar och i många städer men det är en viss familjekänsla här. Jag tycker att klubben och stan har en fin kemi. Vi har känt oss hemma sedan dag två. Dag ett packar man upp, men från dag två har det varit så. Det är svårt att beskriva, men det är en fin miljö att komma till som både ung och äldre.
Ari Skúlason är införstådd med sin roll i truppen numera. Han vill ha speltid men accepterar oavsett hur mycket det blir.
Just frågan om Arnór Sigurdssons framtid är en av de hetaste i och runt IFK den här våren. Hans låneavtal med CSKA Moskva går ut i sommar – därefter vet ingen vad som händer. Eller vad Sigurdsson själv vill heller.
Hur mycket är du inblandad i att övertala honom att stanna längre om det blir en möjlighet till det?
– Jag älskar honom som spelare, det han gjorde förra året var fantastiskt bra. Båda Arnór måste jag säga. Det var en kvalitet som vi hade saknat, vi hade haft spelare som Sead (Haksabanovic) innan men tappat spetsspelare. Sedan kom Sigurdsson in och gjorde ett fantastiskt jobb. Jag förstår att det är svårt att behålla en sådan spelare som har ambitioner att komma ut till de stora ligorna.
Vilken potential ser du att han har?
– Han är teknisk, han är snabb och stark. Det handlar om att hitta rätt liga och klubb som skulle passa honom. Vad gjorde han? Tolv poäng på tolv matcher för oss? Och vi var ett lag som slet. Det får man inte glömma.