När jag kommenterade Åbys 1-0-seger över Skärblacka förra helgen sa jag "Daavid Neviin". Jag skulle så klart ha sagt "Däjvid Nevvinn".
Åbys lagkapten är född i Castlebar i västra Irland. Pappa Michael är irländare och mamma Elisabeth är svenska. Familjen flyttade till Sverige när David var tre år gammal men rötterna på den gröna ön är viktiga för honom.
Han vattnar dem regelbundet.
Frågan måste ställas:
Om Sverige och Irland möts i fotboll, vem håller du på?
– Om det till exempel är ett gruppspel håller jag på de som behöver poängen mest. Annars är det ganska fifty-fifty.
Om lagen skulle mötas i en EM-final då?
– Ooofff! Den är tuff, alltså. Jag vet inte hur jag hade gjort då. Jag hade kanske fått se det som att det är en win-win-situation för mig, skrattar David Nevin.
Åbys tränare David Kristiansson beskriver sin kapten som en spelare att lita på när det blåser snålt. En spelare som står upp och står stabilt när det hettar till.
En talande beskrivning om man ser till toppmötet mot Skärblacka. Åby var tidvis tillbakapressat när "Blacka" tryckte in boll efter boll in i boxen.
David Nevin och hans Åby stod emot, höll nollan och vann den viktiga matchen.
Finns det irländska drag i ditt sätt att spela?
– Ja, men de dragen är ju svenska också. Kämpaglöd, det hårda jobbet och med laget i fokus. Jag ser mig själv som en spelande back som läser spelet bra.
15 långa säsonger har han avverkat i Åby IF:s tjänst. De två senaste som lagkapten. Det trots att det har funnits anbud från bättre klubbar, högre upp i seriesystemet.
Anledningen till att han har blivit kvar är många. Han är uppvuxen i Loddby, har gått i skola i Åby. Rötterna på Irland kompletteras med de som gror här.
– Jag känner många i Åby och många spelare i laget har blivit mina vänner. Föreningen är väldigt familjär och har fokus på sina barn och ungdomar. Jag har aldrig riktigt haft ambitionen att klättra och testa högre upp. Fotbollen har varit en viktig social grej för mig och ett sätt att få tävlingsmänniskan att få utlopp, säger 35-åringen.
Att träget fortsätter jobba för något kräver sina belöningar. Men Cup- och seriesegrarna har inte direkt sköljt över Nevin under de här åren.
Han var med och spelade upp Åby i fyran för sisådär tio år sedan. När Åby förlorade östgötacupfinalen mot Smedby (tränaren David Kristiansson spelade i Sais då...) var Nevin med. Så också i kvalet till trean för tre, fyra år sedan.
Han har snarare fått sina morötter på ett annat sätt.
– Det är en belöning att se hur ett projekt utvecklas. När man ser hur unga spelare lyssnar, tar till sig och förädlar sin talang. Vi är mitt uppe i ett sånt projekt nu och sånt är givande.
Söndagen 10 oktober är det största datumet under alla dessa 15 år. Åby IF är en seger från att ta steget upp till division tre. En nivå man inte har spelat i på 57 år.
– Det är en extremt viktig match för oss i Åby. Den känns nästan historisk. Det var kul att gå upp i femman och spela cupfinal men det här slår det definitivt.
Handlar det om att inte tänka för mycket?
– Ja, precis. Vi måste ha fokus på det som har funkat för oss. Varför skulle inte det göra det igen? Vi behöver inte göra något dramatiskt eller något extra sjukt bra. Det är bara att fortsätta så som vi har spelat. Men det är klart att hjärnspöken kan komma...
Åby-Adas, söndag 15.00 är inte vilken match som helst.
Speciellt inte för David Nevin.