Bjarnason var elva år när Island tog sig för första gången hela vägen till kvartsfinal i EM 2016. Han minns när en viss Arnór Traustason sköt, i den 94 minuten, Island vidare till åttondelsfinal mot Österrike.
– Det var länge sedan nu, men det var häftigt att Island gick så långt i EM. Man var väldigt glad då, säger Bjarnason.
Sex år senare är han lagkamrat med Arnór Traustason.
– Jag har sett honom tidigare. Inte i IFK, men i landslaget och några andra matcher. Jag är glad att se honom här. Det är roligt att flera isländska spelare är här i Norrköping, säger han.
Värvningen av Bjarnason blev officiell bara några veckor efter att pappa Bjarni Gudjónsson presenterades som ny ansvarig för "Pekings" U19-lag.
"Han är bättre än vad jag var vid 15", berömde Ìsak Bergmann Jóhanesson, isländske kusinen som bestämde att "Joey" skulle ta över hans tröja med nummer 27.
Ett år senare har flera islänningar lämnat klubben – Kvar hade han 35-årige Ari Skúlason.
– Ari är rolig att umgås med. Han bryr sig inte om att det skiljer så många år mellan oss. Det har inte alltid varit så roligt efter att de lämnade, men det har funkat helt okej. Min mamma är här mer eller mindre hela tiden, säger han om första tiden.
Under sommaren IFK värvat friskt och in har bland annat tre nya islänningar kommit.
– Det är såklart roligt. Det är lite speciellt att ha flera att umgås med utanför planen. Arnór (Traustason), Arnor (Sigurdsson) och Andri (Gudjohnsen) är alla bra spelare och med dem ska vi nog kunna vinna fler matcher. Förhoppningsvis kan jag lära mig mycket av dem också.
Vad tycker du om din tid i Norrköping?
– Den har varit upp och ner men det går långsamt framåt. Jag har blivit mycket bättre. Det är mycket högre intensitet och spelarna är mycket bättre här än på Island, mer fysiskt och högre kvalité på alla.
Talangen har tränat tillsammans med A-truppen och matchat med U19-laget och U21-laget. Men längre än till en allsvensk avbytarbänk har mittfältaren inte kommit än.
– Självklart vill jag spela, men jag är bara 17 år. Jag hoppas att jag kan vara med på bänken och få något inhopp i allsvenskan. Jag försöker träna och utmana mig själv till att bli en bättre spelare. Det är upp till mig att bevisa för tränaren, så kanske jag förhoppningsvis får spela några matcher nästa år. Om jag får chansen nu kommer jag inte klaga över det, men jag stressar inte över det.