Kändisfaktorn var, med lokala mått, gigantisk – men som museichefen Maria Jönsson uttryckte det när hon under ceremonin lånade Muhammad Alis bevingade ord:
"It´s not bragging if you can back it up".
Den här gången fanns täckning så det räckte och blev över.
Några av stjärnorna som förgyllde eftermiddagen stack ut.
Jonas Jacobsson, 57, med guld i nio raka Paralympics, totalt 17 stycken, hade sin glasmonter mitt i lokalen.
Förutom att den innehöll en medalj av varje valör från hans unika skyttekarriär låg också geväret som han sköt hem fyra av gulden med under spelet 1992 i Barcelona och 1996 i Atlanta där.
– Man ser att det har ett antal år på nacken, det ser antikt ut. Och guldmedaljen är tung, den väger ett halvt kilo, berättade Jonas när han själv tog sig en närmare titt.
Före detta hockeystjärnan Jonathan Ericsson, 39, åkte in till stan från lantstället i Arkösund och hade med sig hela familjen: hustrun Evelina och barnen Liv, Leon och Ted.
– Det är kul att se allt, jag har bara varit här och lämnat mina egna grejer, sa Norrköpingskillen som spelade 680 NHL-matcher för Detroit Red Wings innan karriären 2020 tog slut efter ett par skadeförföljda säsonger.
Hans liv som hockeypensionär? Inte så lugnt som man kan tro.
– Jag har fått ett erbjudande inom ishockeyn, en typ av ledarjobb som jag inte kan gå ut med ännu. Jag funderar på det just nu. Sedan är jag med i styrelsen och sportkommittén i Saltsjöbaden där vi bor och sedan ska jag ha hand om specialträning för 13-18-åringar i den klubben varannan vecka. Jag är även tränare för mellangrabbens hockey- och fotbollslag...
Tillsammans med bland annat äldre brodern Jimmie, Skellefteå-ikonen, äger han och driver flera padelanläggningar i norra Sverige och tillsammans med hustrun Evelina jobbar han vidare för att gör bearnaisesåsen stor även i USA.
Jonathan Ericsson försökte också hjälpa Vita Hästen innan konkursen när hans signerade matchtröja från lockout-året 2012–13 (han spelade tre matcher för klubben i hockeyettan) auktionerades ut.
– Trist att det slutade så. Och synd att inte Hästen fick börja om i ettan, som Björklöven, säger den förre backbjässen.
Måste ändå fråga: var det någonsin nära att du avslutade karriären med spel i Vita Hästen?
– I början tänkte jag det, men mina sista år i NHL kände jag att jag bara ville spela på högsta nivån tills jag är klar. Efteråt har jag varit sugen på en fortsättning, men artrosen i höfterna gör att det blir inflammerat så fort jag påfrestar kroppen. Vi bosatte oss inte här, men kärleken till Norrköping och Vita Hästen finns.
För dem som är nyfiken pågår utställningen till och med 14 januari 2024.