Motorcykeln för Stig är rena friskvården
Han har inte besegrat sin ovanliga sjukdom, men tack vare en stor portion envishet och mycket mc-åkning i trial och enduro har han den under kontroll.När Stig Igelström, 59, i Finspång var i 15-årsåldern fick han ett negativt läkarbesked: "du får räkna med att sitta i rullstol vid 35 års ålder."- Jag accepterade inte det. I stället bestämde jag mig för att skita i kroppen. Den fick följa med dit jag och huvudet ville, säger Stig Igelström.
Tack vare envishet och ett flitigt åkande sedan 1960 kan Stig Igelström fortfarande grensla sin motorcyke och delta i endurotävlingar. Läkarna trodde att han skulle sitta i rullstol när han var 35 år. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
- Den kallades förr för "bambusjukan" eftersom ryggraden såg ut som en bambustav, säger Stig Igelström.
Han var fyra år när sjukdomen utlöstes av en influensa. Femte nackkotan tog skada. Vid nio års ålder kunde Stig inte räta på knäna. Uppväxten var besvärlig. Dels för att han tillbringade månader på lasarett, dels för att han fick migrän ett par gånger i veckan och dels för att han inte kunde vara med kamraterna i lekar och idrott. Han fick höra deras framfart och stoj från hemmet i Missionskyrkan i Grythyttan i Örebro län.
- Än i dag har jag svårt för när barn bråkar och skriker högt och jag tycker inte om lagsporter som jag aldrig kunde delta i, medger Stig Igelström.
Blommade ut på mc
Räddningen kom när Stig som tolvåring fick börja åka i skogen på mamma Gerdas lättviktare. Då levde han upp och blev en dominerande figur. Killen som inte hängde med i andra sporter och lekar blev något av en stjärna bland kamraterna.
- På motorcykeln var jag värst, störst och bäst. Mc blev min grej i livet. Där kunde jag hävda mig. Jag har alltid varit envis. När jag var 15-16 år bestämde jag mig för att skita i kroppen. Den fick följa med dit jag och huvudet ville, säger Stig Igelström.
Stig ville mycket. Han började tävla i trial och tillförlitlighet (dagens enduro) 1960. Han visade snart anlag för mc-sporten. Balanssinnet på hojen satt som gjutet - han har gjort få verkliga vurpor, har känt på sig när det var dags att dra ner på farten - och förmågan att läsa naturen medan han körde var till stor hjälp. 1961 kom han elva i trial-SM och på 22:a plats i enduro.
I Sverigetopp
I mitten på 60-talet var hans storhetstid. Han erövrade två SM-silver och fem guld i Riksmästerskapet i trial. Och han har kört Sexdagarstrial i Skottland.
1970 flyttade Stig till Finspång och hade glädjen att se sönerna Hans, Lars och Mats fortsätta i hans mc-spår.
I enduro har Stig på äldre dagar kört fyra Novemberkåsor, fyra Gotland Gran National och fem Päijännä runt i Finland. Det sistnämnda det stora kraftprovet med körning 100 mil under tre dagar.
- Från 1960 och fram till nu har jag inget tävlingsfritt år. I dag är tävlingsbiten borta för mig, jag deltar i motionsklass. Huvudet tycker fortfarande att det är roligt. Vad kroppen säger struntar jag i. Jag slutar aldrig att åka, inte förrän jag dör eller man måste bära bort mig från skogen.
Höftproteser
På grund av att Stig Igelströms sjukdom har han aldrig kunnat böja ryggen ordentligt. Därför tog höfterna stryk. Knäna har han däremot aldrig haft bekymmer med. 1994 opererade läkarna in nya höftproteser.
- De har jag snart haft i tio år. De borde vara slut vid det här laget, men det är de inte. Läkarna säger att det beror på att jag håller i gång. Mc-åkningen är rena sjukgymnastiken för mig. Det är därför som jag är i bra form. Jag hade inte kunnat gå alls i dag om jag inte åkt i alla år. Då hade jag suttit i rullstol nu.
Motorcykeln är Stigs bästa kompis. Förutom den friskvården tränar han sjukgymnastik både på land och i vatten en gång i veckan på Vrinnevisjukhuset.
I helgen kör han C-kåsan på Prästtomta skjutfält. Storsjökåsan i Jämtland och några tävlingar till väntar innan Päijännä runt i Finland kommer i april. Envise Stig Igelström vet varför han mår så pass bra som han gör.
Så jobbar vi med nyheter