När Kajsa Johansson som nioåring tog sina första simtag för Finspångs Simklubb var det motvilligt. Mamma hade övertalat henne att ge det en chans och när Kajsa väl kommit i vattnet hade hennes rynkade ögonbryn ersatts av ett leende.
Det var det här hon ville göra. Det här var sporten för henne.
– Det kändes bra direkt. Jag vet inte vad det var. Det är ju väldigt individuellt när man simmar. Man går in i sin grej och i sina tankar och bara fokuserar på det man gör. Även fast det är andra runt omkring så känns det som att man är själv, beskriver Kajsa.
Det var fem år sedan. Sedan dess har träningen både blivit intensivare och mer målmedveten. Mellan sex och åtta pass i veckan hör till det vanliga.
Det ger också resultat.
– Det har gått bättre och bättre och det blir bara roligare och roligare. Jag går alltid runt med träningsvärk, ler Kajsa som går på idrottsskolan Prolympia i Norrköping.
Där profilerar hon sig mot triathlon – ännu mer simning alltså. Det är tydligt att Kajsa njuter av att vara i simbassängen men vid horisonten finns också ett mål, och ett stort sådant: SM 2020.
Styrelsen i Finspångs SK har som mål att föreningen då ska vara representerad på riksnivå. Inga problem för Kajsa.
– Det blir väl jag i så fall, jag satsar på det, säger hon lite lagom avslappnat.
Grenen lär i så fall vara bröstsim, 100 eller 200 meter. Där har Kajsa tagit alla sina medaljer hittills, två i brons och en i silver – förhoppningsvis de första av många.