Hur många barnsjukdomar kan man visa upp i en avgörande sekvens?
IFK Norrköping lyckades med så många fatala misstag i matchens slutsekunder att de förtjänar att åka på en stopptids-snyting.
Simon Skrabb – varför slår han den sista frisparken över huvud taget? – måttar en alldeles för svag boll in i Östersunds straffområde.
Upp med allt och alla.
Ett par förlorade dueller, omställning och 1–2 i baken.
En bortapoäng blev noll.
Matchklockan: 92.32.
2019 inramat på ett par sekunder.
Ogenomtänkt, bräckligt och frustrerande. Den fina Europainsatsen levde inte kvar särskilt länge på näthinnan.
IFK Norrköping klarade inte att ställa om och såg både trötta och oengagerade ut när de kladdade, passade och passade lite till.
I ett anfall, förlåt: "anfall", i första halvlek var det 22 passningar inom laget utan att vinna särskilt många meter.
När en Östersund-fot bröt blev det sex nya meningslösa passningar innan Gudmundur Thórarinsson slog ett inlägg.
Bakom mål.
Jens Gustafsson valde att vila skyttekungen och ledaren av interna assistligan. Det ska självklart ifrågasättas.
Lars Krogh Gerson har varit så mycket för IFK den här säsongen. Den drivande faktorn som skjutit till vad "Peking" behöver när de behöver det. Pådrivaren, tuffingen som står upp och visar vägen. När Alexander Fransson klev av efter 55 minuter såg Kamraterna oroväckande beskedligt ut och då hade inte "Alle" en bra dag.
Ian Smith och Sead Haksabanovic fick varsin starttröja men stampade mest på varandra på samma ytor. Haksabanovic är en utmaning för hjärndoktorn Daniel Ekvall att lösa.
Att "Haksa" inte lyckas med det mest elementära att slå en passning till en lagkamrat är självklart ett problem som sitter mellan axlarna och inte i fötterna.
Men IFK Norrköping och Jens Gustafssons problem är större än ett lån som söker i sin karriär. IFK har sex segrar på 16 matcher och förluster mot Helsingborg, Sirius och nu Östersund.
Underkänt.
En trupp som kändes som en av allsvenskans mest spännande visar sig vara något annat. Överskattad rent av.
Det ni hör knacka på hemmaarenans port är inte bara ett transferfönster som slår upp och kan innebära att Jordan Larsson, ensam skytteligaledning, Gudmundur Thórarinsson och kanske Kalle Holmberg sticker – det är också ett par obekväma frågor om Jens Gustafsson är rätt man för jobbet som måste börja ställas.
Så här långt är 2019...?
Ja, vad är det.
Slutsekvensen i Östersund summerar väl.